Bor det ryssar på Ålabodarna?

En vacker sommardag någon gång i början av 1950-talet satt min far Sven Olsson och pratade med en äldre släkting som hette Sigurd, nere i hamnen på Borstahusen. De pratade om gemensamma släktingar och bekanta, om hur fisket utvecklades och om hur folk mådde. Far frågade Sigurd efter en av Sigurds kusiner som också bodde på Borstahusen och som far inte hade sett på länge.
- Ja, svarade Sigurd, de´ ved ja´ ente hur de e´ me´ hanom. Ja´ har ente sitt ti Johan på säkert åtminstone tre aur.
- Men han bor ju här på Borstahusen.
- Jo, men du ved, han bor ju på norr.

Så var det alltså: De som bodde på söder kunde inte umgås med de som bodde på norr. Det höll man sig för god för!

Man kom så in på andra fiskelägen längs kusten, och då naturligtvis Ålabodarna. Då sade Sigurd plötsligt:
- Di där oppe på Ålaboarna, di e´ ryssar allihopa.
- Hur kan du påstå det, frågade far, det har du väl inte några bevis på?
- Jo, förstår du, där lå´ en ryssabåt infrusen en hel vinter, å ryssarna va´ i lann, så där ble´ ryssaungar i alla stugorna.
- Aja, nu tar du väl i ändå, sade far, det kan du väl ändå inte visa!
- Jodå, se på Lövströmmarna, di e´ små, svorta å kryllhåriga precis som ryssarna.
- Jamen ryssarna är väl inte små, kryllhåriga och svarta?
- De´ e´ di väl för fan! Se på Lövströms!

Inför en så övertygande bevisning fann far naturligtvis ingenting att tillägga.

Publicerad:
Måndag 29 maj, 2006, 19:29
Skribent:
Stenolof Olsson
Typ:
Artikel

Sök!