Dansbanan "Mossen" på Hven

Musiken från "Mossen" hördes över nästan hela ön på lördagskvällarna. Från alla håll kom gående längs med vägarna. Elsbeth, Bittan och jag kom från Husvik och var på väg till "Mossen" för att dansa. Hit gick alla. Alla bofasta, alla sommargäster och framför allt alla danska seglare. Det var liksom det som var poängen!

Dansbanan som kallades "Mossen", låg i Mossen, den lilla mörka träddungen på Hvens västra sida. Själva dansbanan finns fortfarande kvar, men används inte längre. Om man promenerar bortåt Mossen och svänger till vänster där vägen går ner mot Stade så kan man fortfarande skymta det åttkantiga tjärpappade taket på den gamla dansbanan.

Det tog ganska lång tid för oss att gå hela vägen från Husvik till Mossen, men det var ju en del av tjusningen. Ju närmre vi kom desto tydligare hördes musiken och vi träffade folk som alla hade samma mål. Själva promenaden dit var fylld av förväntan.

Dansbanan var av äldre snitt, med tak över och öppen framtill. Här kunde man hänga på sargen och betrakta de dansande. Här fanns de mest oförlikneliga dansstilar att beskåda. Orkestern stod i fonden och spelade smäktande låtar. I slutet av kvällen utlovades "damernas tre chanser" och sen om man hade tur kunde någon få följa en hem.

Men jag börjar från början:
När man till slut kom fram till Mossen efter den långa promenaden, så möttes man av Nisse Andersson som stod i grinden och tog betalt och stämplade på handen. Inne på området alldeles intill dansbanan fanns en servering. I köket stod Nisses fru Inga och gjorde smörgåsar, till detta kunde man dricka lemonad eller kanske en öl, i alla fall en lätt sådan. Att sedan många var berusade berodde inte på serveringen utan närmast på de lokala hålen i häckarna där flaskorna förvarades. Man hade sitt personliga ställe att stoppa in sin flaska i, så var det i alla fall på Turistgården och säkerligen på samma vis på Mossen. Detta var inte ett ställe som föräldrarna var så förtjusta i! Minns en gång när Monica och jag blev hämtade av våra fäder mitt under dansen! Det finns en tavla som föreställer dansbanan på Mossen, målad av Gustav Rudberg, Monikas pappa, där han enligt egen utsago är den person som står längst ner i högra hörnet och spyr! Inte underligt då att han och min pappa plötsligt fick bråttom, mitt under ett kalas hemma hos mina föräldrar, att hämta oss.

Inne på området fanns också en skjutbana, där man kunde skjuta prick på små papperstavlor. Antar att man fick någon sorts pris om man hade turen att träffa mitt i prick. Här fanns också en hel rad utedass. Den sortens gamla utedass som hade två sittplatser vid sidan om varandra. Bakom dessa dass fanns ett plank som inhägnade dansbanan. Här försökte jag tillsammans med mina vänner från stan, en gång planka, men till vår stora förtret fick vi ta oss ut igen samma väg! Och det var inte helt lätt! Det var lättare att ta sig in. Detta roade Nisse senare i många år och vi kunde skratta gott åt det tillsammans.

I början av seklet gick man till Frälsningsarmén för att roa sig! Detta berättade Gustav Rudberg för oss när Kulturföreningen installerade sig i de gamla lokalerna.

På min tid stängdes Mossen klockan tolv och då fick vi bråttom att ta oss till Turistgården som ligger mitt på ön, för där hade man öppet till klockan ett! Så kunde en lördagskväll se ut för tre unga flickor någon gång i början av 60-talet på Hven.

Publicerad:
Torsdag 7 apr, 2005, 19:47
Skribent:
Lena Carlsson
Typ:
Artikel

Sök!