Grekiska festen gav olympiskt skimmer över Landskrona

Grekisk fest med olympiska spel i Landskrona!
Jodå, det har faktiskt ägt rum. Men det är bra längesedan.
Under tre septemberdagar 1907 hölls på den gamla idrottsplatsen i Landskrona en fest, som stadens invånare sent kom att glömma. Minnet av den grekiska festen levde kvar i många år, den blev ett av stadens minnesmärken för 1900-talet, en upplevelse av gemenskap, som man kunde dela med många. För alla var där, den gången. Grekiska festen blev en viktig del av det festivala arvet för staden.

Då och då återkom minnesartiklar i de lokala tidningarna på temat: "Minns ni grekiska festen?" Så sent som i början av 1960-talet återfanns artiklar i Landskrona Posten, som speglade den så minnesvärda festen. Om den Grekiska festen 1907 konstaterade en av deltagarna, Otto "Krut" Svensson i en minnesartikel 1963:
"Denna fest i antik stil var säkerligen den största och stiligaste som arrangerats av idrotten i Landskrona och den efterlämnade både för deltagarna och åskådarna många trevliga minnen."

Hur kunde det då komma sig, att Landskrona för några dagar 1907 fick ett forngrekiskt och olympiskt skimmer över sig?
Vurmen för det antika Grekland låg i tiden inte minst inom idrotten. Förtjänsten var Pierre de Coubertins. Den franske baronen hade vigt sitt liv åt att försöka återskapa de antika olympiska spelen, fast i en mer modern form. Bildandet av den Internationella Olympiska Kommittén 1894 hade utgjort grundbulten i Coubertins projekt, två år senare stod Atén värd för de första olympiska spelen i IOK:s regi. År 1900 var Paris arrangör och 1904 hade St. Louis utgjort den olympiska skådeplatsen. 1906 hade man i Atén firat tioårsminnet av de första spelen med "extra spel".

Även händelser på det lokala planet bidrog till att skapa förutsättningar för att göra Landskrona olympiskt. 1893 hade staden fått sin första idrottsplats. Då hade Landskrona Velocipedklubb invigt Velocipedbanan, som byggts vid Artillerigatan. Särskilt anlagda idrottsplatser var en ny företeelse i Sverige. Landskrona tillhörde pionjärerna i landet, bara Malmö och Lund hade hunnit före. I folkmun kom idrottsplatsen att kallas Banan och det nuvarande kvarteret Cykeln ger dagens landskronabor en uppfattning om var den var belägen liksom det intilliggande kvarteret Käglan. Det förekom även kägelspel på Banan.

Som tävlingsarena för "velocipedryttare" upplevde Banan några gyllene år. Mycket folk kom till tävlingarna, inte minst lockade totalisatorspelet. Men 1896 förbjöd den svenska riksdagen vadhållningen på velocipedbanorna och därmed tog Landskrona Velocipedklubbs gyllene epok slut. Cykelsport blev en alltmer sällsynt företeelse på Banan, däremot började andra idrotter komma in. Vintertid fungerade den som skridskobana. Landskrona Velocipedklubb överlät efter några år sin anläggning på ett aktiebolag. AB Landskrona idrottsplats visade sig dock inte vara en så lyckad investering och 1907 överlät bolaget helt enkelt idrottsplatsen till Landskrona stad. I fortsättningen skulle en samarbetskommitté sköta anläggningen.

Det var i detta skede, som planerna på en grekisk fest med olympiska förtecken, tog form. Idrottsplatsen saknade nämligen omklädningsrum, de aktiva hade genom åren fått hålla till godo med ett provisorium. De hade fått klä om i den gamla kägelbanan på idrottsplatsen. En väl tilltagen byggnad för omklädning hade alltså högsta prioritet, men hur skulle man få ekonomiska möjligheter att realisera en sådan idé? Det var då disponenten Fredrik Nyrop kom med förslaget:
"Varför inte satsa på en grekisk fest med olympiska lekar!"

Idrottsentusiasten och hälsoprofeten Fredrik Nyrop, som var verksam i den nybildade Föreningen för idrott och idrottslekars främjande, sökte upp representanter för idrottsföreningarna i Landskrona. Alla var positiva till hans idé och därför beslöt Fredrik Nyrop att kalla till möte på Stadshotellet den 25 juli 1907 för att dra upp riktlinjerna för festiviteterna.
Hela det unga idrotts-Landskrona fanns på plats och disponent Nyrop redogjorde vältaligt för sin idé:
"Vore det inte på sin plats, att idrotten i Landskrona verkligen markerade stadens övertagande
av idrottsplatsen med en större fest."

Att han fastnat för en fest i grekisk och olympisk anda hade sina speciella skäl. En dylik krävde uppförandet av en tempelbyggnad i antik stil och när festen var över skulle denna byggnad kunna fungera som omklädnadsrum. I "Korrespondenten" den 26 juli skildrade man i lyriska ordalag planerna på den stora begivenheten i Landskrona:
"Enligt programförslaget skall festen ges en alltigenom forngrekisk prägel. Idrottsplatsen skall sålunda förvandlas till en grekisk tävlingsbana, inramad av tempelbyggnader och arkader och där de uppträdande och i övrigt medverkande är iförda grekiska dräkter. [...] Grundtanken är en idrottsfest, i vilken all slags idrott kommer till heders."

Vid sammanträdet den 25 juli tillsattes ett "centralarbetsutskott" för festen. I detta ingick självfallet Fredrik Nyrop samt vice häradshövding Johan Sjöström, direktör Emil Sterner, grosshandlare Lorens Helmers, förste kontrollör doktor Fredrik Elander, kassör T. Falck samt redaktör Fredrik Lindholm.

Det här var en fest, som krävde allas medverkan. Representanter från stadens ledande idrottsföreningar ställde upp, däribland GF Idrott, Landskrona Roddklubb, Landskrona Simsällskap, Hockeyklubben och Landskrona Skyttegille.
Man bestämde sig för att festligheterna skulle pågå i dagarna tre, den 7 - 9 september 1907.

Den 18 augusti innehöll "Korrespondenten" en längre artikel, som skildrade förberedelsearbetet med festen:
"En grekisk fest! Forngrekisk till och med. Och detta på idrottsplatsen, som f n ser allt annat än klassisk ut. Men man får inte döma framtiden efter det närvarande. Ett par veckor är en lång tid, när det gäller att gå tillbaka ett par årtusenden. Man har redan påbörjat omdaningsarbetena på idrottsbanan. När dagen för festen är inne, skall där stånda ett Olympia i bländande vithet. Byggmästaren och arbetarna är som bäst i farten med att uppföra ett Zeustempel, som skall bli festens huvudbyggnad. Efter detta kommer andra tempelbyggnader och pelargångar, anordnandet av en grekisk marknadsplats, delfiska oraklet m.m., så illusoriskt som det är möjligt att åstadkomma det av bräder och färg och god vilja."

Sex olika sektioner var i full gång med arrangemanget. På åtskilliga symaskiner i staden trampades det flitigt, så att alla de medverkande skulle kunna uppträda i stilenlig, forngrekisk klädsel. Ingen möda sparades för att detta skulle bli en fest, som staden sent skulle glömma.

Under sommaren 1907 var den grekiska festen det stora samtalsämnet i staden. Det fanns belackare:
"Hur kan man få för sig att arrangera en friluftsfest av det här slaget denna regniga sommar?"
Arrangörerna lät sig emellertid inte nedslås utan menade:
"Efter allt regn denna sommar, kan vi säkert räkna med en vacker september."
Dysterkvistarna i staden drog då fram ännu ett argument mot festen:
"Har man inte klart för sig, att mörkret faller tidigt i september. Hur skall man kunna klara en fest i mörker?"
Mot den invändning framhöll en tidningsredaktör:
"Denne betänklighet faller emellertid till föga inför resurser, som de gamla grekerna aldrig vågat drömma om, nämligen gas- eller elektrisk belysning, som kommer att låta den ´vita feststaden` framträda med trollsk belysning."

Några dagar före festen gav Korrespondenten ytterligare detaljer om förberedelsearbetet:
"Högt över idrottsplatsens plank ser man nu taket av det grekiska templet, där skådespelet kommer att utföras. Lokomobilen, som skall leverera kraft till den elektriska belysningen, är redan stationerad på sin plats, och gasarbetare är i färd med inledande av rör för gasbelysning. Ty ljus hör till effekten och på den får inget sparas."
Tidningen noterade också, att till tävlingarna i de "olympiska lekarna" hade många idrottsmän anmält sig, däribland "de förnämsta inom södra Sverige". Vidare berättade man:
"Inte heller kommer att saknas de vid en friluftsfest brukliga dragningsmedlen såsom utmärkt musik, god restauration, tombola, stor dansbana och dylikt.

Arbetena pågår med stor iver. Hela dagarna är man verksam och om kvällarna repeteras det på skådespelet, sången och dansen. Den sistnämnda är hämtad ur Glucks Orfeus och har till instruktris en premiärdansös från Klg. Teatret i Köpenhamn."
Trots alla de storslagna kringarrangemangen var man från arrangörernas sida noga med att framhålla att "idrottstävlingarna skulle bli festens stora clou." Speciellt nöjda var man med att helsingborgaren, Carl Silverstrand, en av svensk idrotts bäste hoppare, svensk mästare i grenhopp 1905, återfanns i deltagarelistan. Inte bara skånska idrottsmän hade anmält sig, även representanter från Djurgårdens IF i Stockholm och Idrottsföreningen Svea i Halmstad, skulle tävla.
Den flitige tidningsredaktören i Korrespondenten, dvs. Fredrik Lindholm, kommenterade det namnkunniga startfältet med följande uppmaning:
"Därför bör hela staden se dessa tävlingar, vilka bli något enastående, något vartill Landskrona aldrig sett maken och vilka - de önska och hoppas vi - skall bidra till uppväckande av intresse för hälsosam och stärkande idrott, både hos ungdomen och de äldre inom alla samhällsklasser."
Man hade tur med vädret, "varmt och soligt och lugnt", under de tre dagar, som festen pågick. Men festarrangörerna hade uppenbart haft vissa problem, det framgick av följande kommentar i Korrespondenten:
"Det låter sig inte förnekas, att grekiska festen tilltagits i väldiga proportioner. Allt hann ju inte bli färdigt så som det skulle vara. Särskilt gäller detta den stora huvudbyggnaden; men skulden härtill får väsentligen skrivas på kontot på det myckna regnandet, som korsat de beräkningar som man gjort sig."

Det grekiska templet, som efter festen skulle omvandlas till omklädnadsbyggnad för idrottsplatsen, hade man alltså inte hunnit få klar. Det var självfallet en missräkning, men "Korrens" redaktör framhöll:
"Vad som ännu brast i fondbyggnaden verkade dock inte störande. Templet gjorde sig dekorativt med sina gröna girlander och särdeles vackert tog det sig ut efter mörkrets inbrott, då oräkneliga kulörta lampor tänts. I övrigt hade anordnarna gjort sitt bästa möjliga för att giva idrottsplatsen ett festligt utseende. Hela banan var inramad i flaggor, varibland även naturligtvis ett par grekiska påminde om festens huvudrubrik."

Under den första festdagen, lördagen den 7 september, var det medlemmar ur GF Idrott, som stod för tävlandet i följande grenar: spjut, diskus och löpning. Intresset för söndagens tävlingar var betydligt större, då handlade det ju om "ett stort antal idrottsmän från det övriga Sverige". Man tävlade i tre löpgrenar, 100, 1 609 samt 5 000 meter och i stavhopp, spjut och diskus.
Om det kulturella inslaget i festen hade Otto "Krut" Svensson följande minnesbilder:
"Sedan följde på planen framför en större träbyggnad, föreställande ett forntida grekiskt tempel, en dramatisk scen efter Homeros Odyssèe under regi av redaktör Fredrik Lindholm med folkskoläraren Gunnar Nilsson och fröken Ellen Andersson i huvudrollerna. Övriga medverkande var kända ortsbor. Skådespelet föregicks av Atenarnas sång".
Det hela avslutades med en stilfull balett ur operan Orfeus som utfördes av stadens unga sköna damer i fotsida klassiska dräkter, inövad av fröken Ragnhild Nyrop med henne själv som primadonna.

Alla medverkande i festen, således även vi funktionärer, var klädda som under antiken: t.ex. var soldaterna i skådespelet skrudade i hjälm, sköld och spjut av brons. Senare på kvällen fortsatte festen på fotbollsplanen med diverse nöjen som dans m.m. Helstekt får på spett och grekiskt lantvin serverades i ett tält av en äkta grek som för tillfället vistades i staden.

Bachus gestaltades av den frodige och glade banktjänstemannen Hugo Liljenström, som var klippt och skuren till den rollen."
Korrespondenten hade i sitt referat efter två dagars festande enbart superlativer att komma med:
"Det grekiska skådespelet, i kostymväg särdeles lysande och i övrigt anordnat efter antikt mönster, gick korrekt och belönades med livliga applåder. I synnerhet var dansen anslående och måste bisseras som särskilt nummer.

Efter mörkrets inbrott illuminerades festplatsen synnerligen rikligt. Både elektriskt ljus och gas hade anbringats, varjämte effekten förstärktes genom tusentals kulörta lyktor och lampor samt marschaller och bengaliska eldar."
Tidningen uppskattade att festen under söndagen haft 3 500 besökare och man noterade vidare:
"Överallt var omsättningen god, i konditori, kafé och smörgåsbuffet, liksom tombolan och i de grekiska marknadsstånden var brådskan stor hela aftonen."

Den tredje och avslutande festdagen lockade inte lika mycket folk som de två första. På måndagens program stod idrottstävlingar för ungdomar, innan publiken än en gång fick möjlighet att njuta av det grekiska skådespelet. Efter skådespelet utkämpade mästerskapsbrottarna, bröderna Rosman från Malmö, en "särdeles intressant brottningskamp" under belysning av marschaller.
Sedan var den över, grekiska festen med olympiska lekar. När den legendariske journalisten Torsten Tegnér 1941 i Idrottsbladet skrev om när "Landskrona blev grekisk", kunde en av arrangörerna av festen, direktör Emil Sterner, målande beskriva det hela för TT:
"Ja, det var i sanning en strålande fest från början till slut, en lyx utan like för den tiden…Men som man kunde vänta: epilogen blev också ett glänsande bakslag! Vem som betalade fiolerna, vet jag fortfarande inte."
Att i tre dagar svepa in Landskrona i ett forngrekiskt och olympiskt skimmer hade kostat. Festen slutade i en rejäl ekonomisk baksmälla. Eller som Otto "Krut" avslutade sin minnesartikel:
"Att det sedan blev ett klent ekonomiskt resultat av festen var huvudsakligen beroende på uppförandet av det grekiska templet, samt de dyrbara dräkterna. Disponent Nyrop - som visserligen var en duktig organisatör, men kanske för stor optimist - hade nämligen tänkt sig att en sådan fest skulle anordnas vart fjärde år, liksom de olympiska spelen, men då han efter en tid avflyttade från staden, blev det inte flera sådana fester."

Några ekonomiska resurser för att bygga färdigt omklädningsbyggnaden fanns inte, men den gamla idrottsplatsen ersattes inte förrän 1924 med en ny ute i Karlslund.

Minnet av den grekiska festen och de olympiska lekarna levde emellertid kvar och i dessa tider när de olympiska sommarspelen i Atén närmar sig, kan det finnas skäl att Landskrona faktiskt en gång i tiden haft viss olympisk glans.
Om än bara i tre dagar.

Vem tar på sig uppgiften att markera det snart stundande 100 års jubileet av den grekiska festen i Landskrona?

Publicerad:
Fredag 25 jun, 2004, 16:02
Skribent:
Åke Jönsson
Typ:
Artikel

Sök!