Gubben i högen - Peter Löfgren

Petter Löfgren, mer bekant som Gubben i högen, är nog den ringaste personen i Landskrona som fått en gata uppkallad efter sig. Det är ju vanligt att personer som lever utanför samhällets normala ramar ger upphov till prat, funderingar och antaganden som leder till en flora av myter. Petter Löfgren var en av dessa udda människor och även kring honom finns ett antal myter och historier.
Bland annat hette det att han dök upp i Landskrona från ingenstans - men hade ett ädelt ursprung. Ingen visste hur gammal han var, inte ens han själv. Vad han livnärde sig på var oklart. Hade man planer på mordbrand var det bara att kontakta honom - han var ju visserligen målare och utövade stundom yrket. Men ibland blev det en smula för flammande rött där han målade. Hos polisen var han känd, han hade ju suttit på Landskrona fästning. Var det inte om Gubben i högen man viskade när någon försvunnit - hade han ett finger med i spelet? Och slutligen försvann han från Landskrona och Örja utan att någon visste vart han tog vägen - blev han inte hämtad av polisen? Var det Lundgren eller Lövgren han hette?

Vem var han egentligen, vad är verkligheten bakom historierna? Han avled 1893, så ingen idag levande kan ha ett personligt minne av honom. Men han har lämnat spår efter sig, små ledtrådar som kan hjälpa oss att få en bild av verklighetens Gubben i högen.
Historien om Petter Löfgren börjar på Flyinge kungsgård den 28 juni 1818 då 39-åriga Kristina Löfgren och hennes make, statardrängen Lars Löfgren, får en son. Kyrkböckerna berättar även att han döps några dagar senare. Barndomen efterlämnar inga spår. I en utflyttningslängd för Lunds stadsförsamling för åren 1840-1856 framgår att han 1832, som 14-åring, flyttade till Lund från Sandby (Flyinge ligger i Sandby socken) och flyttade från Lund den 10 december 1840. Prästen noterade att han flyttade till Landskrona.

I motsvarande inflyttningslängd för Landskrona finns uppgifter om en gesäll P. Löfgren, inflyttad från Lund. Hans adress är Östra Förstaden 95. På samma adress finns en sjötullsvaktmästare Frans Almskog. Husförhörslängden berättar även att Petter nu är "Extra ordinarie sjötullsvaktmästare". Han hade tydligen lämnat sin gesällbana och blivit tullare.
På Riksarkivet i Stockholm förvaras Generaltullstyrelsens "Personella berättelser". I november 1841 fick den 23-årige Petter sitt tjänsteförordnande vid Landskrona Sjötullkammare. Under de närmaste åren finns sporadiska noteringar om honom, t. ex. "Utan anmärkning", vilket kan tydas att han skötte sitt arbete bra. 1847 är han inte med i rullorna, han har tydligen slutat som tullare. Det finns ingen notering om orsaken till detta.

1846 lämnade han Östra Förstaden och flyttade till Nya Staden eller "Sjöbotten", med adressen Snäppan nr. 24, och kallas åter gesäll. Några år senare, 1852-1855, visar böckerna att han bor i Gåsen nr. 10. "... bor här målaregesällen Peter Löfgren (men står skrifen hos enkan Lyckander)". Den drygt 50-åriga änkan B. Lyckander bodde med sina vuxna barn på Gamla Strand nr. 20 och 21. Varför han bodde på ett ställe och var skriven på ett annat lär vi aldrig få veta, man kan bara spekulera.
Uppgifterna att han suttit på "fästningen" stämmer. Lördagen den 17 februari 1883, klockan 3 på eftermiddagen anträffade konstapel W.G. Johansson Petter i Gamla Östergatan "i så hög grad berusad af spritdrycker att han ej om sig själf kunde taga". Han blev intagen till vaktkontoret och fick nyktra till där. Den 23 februari dömdes han av Landskrona rådhusrätt att böta fem kronor. Han betalade inte sin bot. Detta ledde till att länsrätten i december omvandlade böterna till "tre dagars fängelse vid vatten och bröd". Den 16-19 januari satt han av sitt straff på slottsfängelset i Landskrona.

I fångrullan får vi en fin beskrivning av hur han såg ut. Han var 5,5 fot (1,63 m), klent växt, ögonen blågrå, håret grått, näsan spetsig och ansiktet ovalt. Han medförde två rockar, väst, byxor, stövlar, skjorta, halsduk, mössa, käpp och snusdosa, allt "utan värde".
Namnet Gubben i högen får han när han flyttar från stan ut till Marieberg i Örja. Det är motsägelsefullt när han egentligen flyttade hit. Kyrkböckerna säger att han i mars 1888 lämnade Landskrona och flyttade till Örja. Men i en uppsats från 1929 om Peter Lindelöfs gjuteri i Marieberg (Publicerad i Folk och Bygd 1994:2.) finns ett par rader om Petter Löfgren. Ett stycke söder om gjuteriet i Marieberg låg Petters "underliga bostad". Han var anställd i verkstaden för att måla tröskverk. Gjuteriet flyttade från Marieberg till Landskrona 1864. Alltså måste Petter bott här redan i början av 1860-talet eller tidigare. Varför finns här olika uppgifter? Kan det vara så att Petter hamnade utanför samhället någon gång på 1850-talet, och att myndigheterna/kyrkan 1888 med ett flyttningsbevis försöker rätta till oklarheterna kring honom? Flyttningsbeviset skulle Petter visa för prästen i Örja, men han blir inte förd in i sockenboken här förrän 1890. Att han väntar två år visar ju att han inte brydde sig så mycket om samhällets regler.

I samband med detta gjorde prästen några noteringar som ger oss en liten bild av Petter Löfgren. Han hade inte gått till nattvarden på mellan 20 och 30 år. Det var allmänt känt, att han varit häktad och misstänkt för mordbrand, men inte fällts. Man kände inga officiella papper på detta. Prästen noterar även att han bor i en jordkula på sockerbolagets mark.

Strax invid järnvägskorsningen på Söderleden ligger en bronsåldershög. Det berättas att han grävde ut denna till en jordkula. I öppningen på södersidan satte han en brädvägg med fönster och dörr. Golvet var belagt med bräder och innerväggarna var klädda med tidningar och prydda med diverse fornfynd, bl. a. stenyxor han funnit i högen. Möblemanget var enkelt, trälådor och liknande. Mitt på golvet hade han eldstaden, ett rör rakt upp genom taket tjänstgjorde som skorsten. Utanför stugan hade han en liten trädgård. En bit ifrån låg två statarstugor, här hade han tillgång till gårdspumpen och utedasset.

På marknadsdagarna gick han in till stan och utgjorde säkerligen en pittoresk syn med sina vita knävelborrar och gråa vadmalskläder. Väl hemma i Örja igen, var han alltid välkommen av grannarnas barn. Några glas på någon av stans krogar, kanske Sista Styvern, hade höjt nivån på humöret. Han sjöng då gärna "Känner du den gamle målaren Mölleberg", på danska. I stan hade han ibland införskaffat gottis, som han bjöd grannbarnen på. Han hade ett gott öga till dessa, och tillät till exempel barnen att använda högen som kälkbacke.

Med åren orkade Petter inte längre sköta om sin jordkula. Brädväggen ruttnade upp och jorden rasade ner. Till sist måste han krypa in genom ett hål i taket för att komma in i sin bostad. Grannar och bekanta försåg honom med mat och försökte få honom att flytta från högen, men han vägrade.

En sista notering angående Petter finner vi den 22 januari 1893 i Örja sockens dödbok. "Peter Löfgren, f. målare" har avlidit av ålderdomssvaghet. Tre dagar senare begravdes han i Örja. 

Publicerad:
Måndag 13 jun, 1994, 11:22
Skribent:
Calle Sundewall
Typ:
Artikel

Sök!