Midsommarfirande på Hilleshögs boställe

Hur traditionen började har jag efter alla dessa år inte helt klart för mig. Jag kom till Hilleshög 1946 när Jakob och jag gifte oss. Jag hade då under några år bott i Landskrona och var nog bortskämd med att som ung flicka alltid ha något roligt på gång. Nu var jag gift och bodde på gård på landet. Visserligen är jag uppvuxen på landet, men man vänjer sig ju snabbt! Jag tror att jag helt enkelt ville att det skulle hända lite och kom då på idén att ordna midsommarfirande på gården.

Första året var 1955, då vi i familjen samlades med gårdens anställda utanför den gamla arbetarbostaden bakom logen. Det var en idealisk plats, tyckte jag. Ett gammalt korsvirkeshus med den gröna ängen framför. Det hela inramat som en lövsal av de stora träden runtom. Mitt på ängen stod Viestenen, kanske som en påminnelse om forntida folks firande av midsommaren?

Med gemensamma krafter bars det ner allt vad trädgårdsmöbler gården kunde erbjuda och så dukades det upp ett långt kaffebord. En vit duk på bordet och det såg riktigt trevligt ut. På ett mindre bord dukades det upp med kaffe, saft och en massa goda kakor. Snart var alla vi på gården samlade, säkert drygt 20 personer med både vuxna och barn inräknade. Först skulle det dansas runt midsommarstången. Alla, som kunde, var med i leken, och det sjöngs för full hals. Efter en stund hade vi vuxna fått nog och drog oss mot kaffebordet. Nu behövdes det samlas nya krafter från sånt som serveras i koppar och på fat.

Det blev en bra dag som gav mersmak. Men ett problem var att det var så långt mellan den trevliga platsen och köket. Det var ett förfärligt släpande på allt. Nästa år flyttade vi upp till trädgården bakom boningshuset. Det var starten för en lång rad av midsommarfiranden på Hilleshögs boställe.

Året därpå utökades skaran av deltagare vid vår fest. Förutom de anställda på gården började vi bjuda in vänner och bekanta från trakten. Mitten av 60-talet var nog glanstiden för våra tillställningar.

Vid tvåtiden samlades vi då i trädgården. Alla visste sina uppgifter. Några gick ut runt gården för att samla blommor och grönt. Ogräsbesprutningarna hade ännu inte lyckats ta död på alla midsommarblommor. Det fanns rik tillgång på vallmo, prästkragar, blåklint och mycket annat. Andra utrustades med trädgårdssax för att tillfredsställa behovet av gröna kvistar.

Mitt på gräsmattan låg ett ihopspikat träkors på ett par bockar. Med Jakob som arbetsledare hjälptes man så åt att klä stången. Massor av grönt skulle det vara på den! När det var dags att resa stången samlades alla som på en given signal. Stolta var de som klätt den och vi andra var snabba med omdöme om den. Nog var den ännu finare i år!

Torsten Karlsson från Hilleshög var budad med sitt dragspel. När han klämde i fattade vi varandras händer och förenades i dansen runt den sommargröna stången, barn, vuxna och gamla i en enda stor ring. Det var "Sju vackra flickor i en ring", "Höga berg och djupa dalar", "Nu skall karusellen gå" och många andra trevliga visor som fanns på repertoaren.

När alla var nöjda med dansandet började nästa aktivitet. Kanske den som uppskattades mest av barnen. Det skulle lekas och inte minst de vuxnas deltagande lockade till en massa skratt.

Först var det kapplöpning med en sked i handen. En lagom stor potatis i skeden gjorde färden vansklig. Först i mål var vanligen den som lyckades tappa potatisen minst antal gånger. Här deltog vuxna och barn omvartannat. I nästa lek var det de vuxna som skulle agera själva. Två resväskor plockades fram och placerades på gräsmattan bredvid varandra. Bakom dessa ställde man upp sig i rad i två lag. Vid startsignalen skulle den i vart lag som stod främst öppna väskan, klä på sig de töntiga kläderna som låg i, stänga den och så snabbt som möjligt springa till andra sidan gräsmattan och runda en pinne. Väl tillbaka skulle man ta av sig kläderna och packa ner dessa i resväskan och överlämna den stängd till nästa i laget. Vann gjorde det lag där alla sprungit och som först kunde placera väskan packad och klar framför den första som sprang. Detta var en lek med plats för många goda skratt!

Även nästa lek var skrattretande för åskådarna. Då hade ett antal jutesäckar plockats fram. Att hoppa säck var nog lika roligt för oss vuxna som för barnen.

Så till slut skulle två lag utses. Deltagarna i lagen ställde sig på rakt led med någon meter mellan sig och med brett mellan benen så att man bildade två tunnlar. De som stod längst fram fick var sin boll som de skulle rulla bakåt i ledet, mellan deltagarnas ben. Det gällde att rulla snabbt, men lagom fort så att bollen inte slank ut ur leden. Då fick man jaga ifatt den och en massa dyrbar tid gick till spillo. När bollen kom till personen längst bak i raden, tog han tag i den och sprang och ställde sig längst fram medan resten av laget flyttade sig ett steg bakåt, och så rullades bollen bakåt igen. När alla sprungit och första personen åter stod längst fram var man i mål.

Nu behövde alla vila! Ja alla kunde kanske inte göra det. Det var dags att duka fram kaffet. På ett par plintar placerades en stor träskiva. Här dukades nu fram en massa hembakade kakor och den traditionella jordgubbstårtan och så kaffe för de stora och saft för de mindre. Runt i trädgården var bord och stolar utsatta. Efter att försett sig av det goda var det bara att slå sig ner var man önskade. Nu vidtog en mer stillsam fas i firandet. Under lätt pratande umgicks de vuxna under några timmar medan barnen fick leka och stoja efter eget sinne.

Några av de vuxna gick kanske ut till "Utsikten" vid trädgårdens sydvästra hörn. Här hade man en fantastisk utsikt. En försommargrön åker närmast, bortom Hilleshögs dalar och slätten in mot Landskrona och längst bort det blå Öresund. Härifrån kunde man se sju städer. En given plats för en punschveranda. En sådan fanns här när jag kom till Hilleshög, en åttkantig veranda som stod på räls och därmed lätt och enkelt kunde vändas efter vinden. Tyvärr var den i dåligt skick och vi lät riva den vid mitten av 50-talet och ersatte den med ett fast uterum. Glädjen över detta blev inte så långvarig. En del år senare kom någon på att lägga en motorväg utanför gården och uterummet hamnade bara några få meter från bilarna.

Men om detta visste vi inget när nu skuggorna i trädgården blev längre och längre. Det var tid med en sista dans runt majstången och sedan uppbrott. Kanske i lagom tid med tanke på allt stim och stoj barnen varit med om under dagen. Alla tackade för sig och vände hem. Senare på kvällen återsamlades en del av de närmaste vännerna för fortsatt firande. Nu var det tid med sill, potatis, nubbe och allt som hör midsommarkvällen till. När midsommar skymningen djupnade mellan träden var det tid att plocka fram grammofonen. Till denna och näktergalens sång bjöds det nu till dans.

Det är märkligt, jag kan inte minnas en enda midsommar på den tiden med dåligt väder. Har man förträngt dessa, eller var det bättre väder förr? Nej troligen inte. Vilken tur att det är det roliga man minns och inte tvärtom. 

Publicerad:
Torsdag 1 jul, 2004, 16:04
Skribent:
Astrid Sundewall - Wigström
Typ:
Artikel

Sök!