När det stod en stor bark i Öhrnbergs farstu - och andra historier kring julstormen 1902

Under julhelgen 2002 hade vi ovanligt lågt vattenstånd på skånska sidan av Öresund. Vissa talade om att det inte varit så lågt i mannaminne. Det var kanske inte så många som reagerade för detta, medan lågvattnet fick en alldeles speciell innebörd för andra.

Jag började skolan på Ålabodarna i slutet av 1950-talet. Det finns väl inte så många positiva minnen från de två åren där nere på fiskeläget, men ett står tydligt kvar. Vissa dagar, när det var lågt vatten, kunde man drömma sig bort från verkligheten genom att sitta och fundera kring spanten, från vraket i vattnet utanför skolan, som då och då stack upp över vattenytan. Någon berättade att det var Activ som för länge sedan strandat där utanför Ålabodarna. I tonåren var det spännande att dyka vid vraket, men mina kunskaper kring detta sträckte sig inte mycket längre än till namnet.

Under åren som gått har det blivit allt längre mellan gångerna då Activs spant stuckit upp över vågorna. Tidens tand har gjort resterna mindre och mindre. Men så genom en ödets skickelse försvinner vattnet kring henne under julen 2002 – dagarna precis 100 år efter det att hon förliste under julstormen 1902!

Stormen 1902 räknas som en av de klassiska orkanerna i Sverige och lever kvar bland folk som Julstormen. Alla äldre hade några personliga minnen av den. Hade man inte själv upplevt den kunde man alltid återge en incident som någon annan upplevt. De äldre jämför den med mikaelistormen 1852 och novemberstormen 1872, som rasade utmed Skånes kuster och orsakade stora skador. I Landskrona Posten konstaterar man att ”i styrka och allmän förödelse kunna dessa enligt äldre personers utsago dock icke jemföras med julstormen 1902”. Den skall ha varit i stil med oktoberstormen 1967 eller så som decemberstormen 1999 drabbade Danmark. Tyvärr fanns ännu inte tillförlitliga mätinstrument före 1950. Vi har därför inte tillgång till jämförbara uppgifter. De tillgängliga uppgifterna om julstormen säger att det blåste upp mot 40 sekundmeter längs skånekusten och att den orsakade en stormflod på mellan 2 och 3 meter. Utmed Linjen i Landskrona, strax före Strandpaviljongen, finns en minnessten på vilken vattenståndet 1902 är markerat.

Idag, när ett oväder närmar sig, får vi i god tid klart för oss via massmedia vad vi kan förvänta oss. Radio Malmöhus är på bettet med livfulla reportage om vad som är i faggorna och hur vi sedan blir drabbade. År 1902 var man lyckligt ovetande om Katastrof-Carsten (Carsten Erichs) och hans efterföljare på lokalradion. Man fick läsa tecken på himlen och hoppas att man tydde tecknen rätt. Inget tycks ha förebådat att vädret juldagsnatten 1902 skulle bli värre än vanligt oväder.

Gabriel Jönsson har beskrivit stormens härjningar på Ålabodarna:

- Vi hade hela juldagens eftermiddag åkt skridsko på de glaserade trädgårdsgångarna i Maryhills park ovanför Ålabodarna, och även här inne bland träden kände vi hur vinden ökade så att vi kunde åka uppför släntorna på stående fot och rockarna utbredda som segel. Vinden var väl ungefär västsydväst, och när vi gick hem i mörkningen var det full storm. Sundet gick gulgrått med bränningar, som blev flygande trasor av skum, vinden flög rätt in i halsen och satte kork för vårt skrål, och vi kunde stå lutade i låg vinkel över backkrönet utan att ta överbalans framåt. Ja det var ett blåsande, men alla skutor var i hamn.”

Barken Activ tillhörde ett så kallat partsrederi i Kivik. Skolläraren Jöns Holm från Kivik var huvudredare men ägde endast 2/80-delar i henne. Befälhavare var Per Bernhard Hansson och som brukligt var han störste delägare, med 12/80-delar. Övriga 28 ägare hade mellan en och fyra delar i henne. Närmast hade hon tillhört ett norskt rederi i Arendal, varifrån Per Bernhard Hansson 1901 köpt henne för 18.000 kronor.

Det var en gammal båt kapten Hansson införskaffat. Hon byggdes 1866 i New Brunnswick, Canada, och gick då under namnet Ilione. 1881 tycks hon blivit norsk och hemmahörande i Sandefjord, nu under namnet Activ.

Activ var stor, troligen en av de större bland ostkustens seglare, med en lastförmåga på över 1000 ton. Jämfört med skutorna på Ålabodarna var hon en jätte. Bara några enstaka av dessa lastade mer än 100 ton. Hon var drygt 44 meter lång, 10 meter bred och hade ett djup på 6 meter, så stor att hon inte ens gått in i Ålabodarnas hamn.

Den 18 december 1902 avseglade Activ från London. Hon var på väg till Malmö i barlast av sten och jord, troligen för att läggas upp för vintern. Kring midnatt mellan julafton och juldagen seglar hon in i Öresund. Kapten Hansson valde att ankra upp nordost om Vens västra fyr, troligen för att hans sjömansvana sa honom att en storm var i antågande. Man nöjde sig med att bara kasta babords ankare. Fram mot juldagseftermiddagen ökade vinden till full storm. Vid 8-tiden på kvällen fällde man även styrbords ankare med 53 meter kätting och förlängde kättingen på det tidigare till nära 107 meters längd. Nu borde Activ ligga säker. Men redan efter ett par timmar såg man sig tvungna att fördubbla kättinglängden på styrbordssidan och förlänga till 160 meter på babordssida. Det är som förgjort! Vid 11-tiden på kvällen mätte vinden orkan och man märkte att fartyget drev mot skånska kusten. Efter en timma tog ankaret fast i botten igen, samtidigt som orkanen tilltog och sjöarna växte.

Så vid 1-tiden på natten den 26:e kommer katastrofen. Först gick babords kätting av och strax därefter även styrbords. Nu kastades Activ tvärs för vinden och drev hastigt mot land. Redan efter 15 minuter törnar hon mot land norr om Ålabodarna. Vid första stöten går större delen av storriggen överbord så att endast undermasten blir stående. Hon stod nu fast på botten, sjön slog ständigt över henne och slutförde den slutliga strandningen.

Stormen höll hela västkusten i sitt grepp, ända uppe ifrån Bohuslän ner till Skånes sydkust. I Landskrona var det livsfarligt att vara ute, takpannor yrde runt i luften, fönster krossades och skorstenar och träd vräktes omkull av den rasande orkanen. Vid 1-tiden på natten rasade Nya Gjuteriets skorsten och slog i fallet genom den närmaste byggnadens tak och vidare ner genom ett par golv. Maskiner ”för tusentals kronors värde” förstördes. Till all lycka var alla arbetare hemma och firade jul och därmed skonades säkert flera människoliv. Det är ju som sagt precis 100 år sedan stormen drog fram och det är ju inte så märkligt i sig, däremot att det är samma kvarter som drabbas av förödelse med 100 års mellanrum. Skorstenen stod i det kvarter som brann ner före jul år 2002 – där Hemköp och Åhléns låg!

Tidningarna den 27 december och följande veckor har livliga reportage om hur Skåne drabbades. Det visade sig att Activ inte var enda båten det gick illa för. Landskrona stads ångslup Oscar fylldes med vatten och sjönk i hamnen. Ett hiskligt äventyr råkade den danske skepparen Kromann och en danska ut för. Han hade legat med sin jakt Marie vid Nivå, söder om Helsingör, för att lasta tegel. Stormen förorsakade en ofrivillig tur över Sundet. Vid 4-tiden på natten tog jakten ett skutt över det yttre stenröset vid Gråen och hamnade invid fästningsmuren.

”Det var ett något nedslaget par, en man och en kvinna, som sökte upp boningshusen på Gråen och sedan på morgonen togs om hand av hamnfogden. Fruntimret var ingen sjömanshustru, och de äventyr hon var van vid hörde inte till det slag hon nyss upplevt, men både skeppare Kromann och hans julfrilla undfägnades liberalt med vad helgen kan bjuda på av vått och torrt” berättar Gabriel Jönsson. Det hela var tydligen väldigt hjärteknipande. Jakten Marie klarade inte av skuttet in på Gråen utan slutade som vrak. Kromann ”som sjelf egde detsamma”, skriver Landskrona Posten, ”led en efter hans förhållanden ytterst kännbar förlust”. Skeppsklarerare J. P. Jönsson i Landskrona igångsatte en insamlig för att hjälpa den danske skepparen. Samma tidning som ovan kunde den 12 januari redovisa insamlingsresultatet. Kromann hade kunnat kvittera ut 163:50.

Vid Vens tegelbruk låg venjakten Exelsior fullastad med tegel. Hon slet sig och strandade högt upp på grund vid Hildesborg, dock inte värre än att Bore efter någon tids arbete kunde dra henne flott. Man kunde konstatera att hon inte lidit några större skador.

Under hela natten hade man på Borstahusen hört ett skepp, som signalerade ute till sjöss. Det visade sig vara en norsk bark, Irene från Porsgrund. Hon var lastad med kalksten och var på väg från Limhamn mot Norge. I höjd med Kullen beslöt dess skeppare P. K. Hansson att vända och gick mot Helsingörs redd. Här kastade man ankar, men styrbords kätting gick av och man började driva över sundet. Till deras stora lycka fastnade det kvarvarande ankaret i telegrafkabeln mellan Hildesborg och Ven. Snabbt kapades Irenes rigg, så den inte skulle utgöra ett för stort vindfång. Hängande i telegrafkabeln red man ut stormen. Några dagar senare drogs hon in till Landskrona av Bore.  

Från Helsingborg meddelades att skadorna i hamnen varit omfattande. Några dagar efter stormen beräknades skadorna motsvara en halv miljon kronor. Flera vinterliggande fartyg, som låg förtöjda i hamnen, var så illa skadade att de ansågs vara vrak. En försvunnen nattvakt återfanns krossad under ett nerfallet tak. Länge befarade man att fyra lotsar från Helsingör försvunnit i böljorna med sin lilla båt. Efter en mardrömsfärd i piskande snö och regn på det kokande, svarta Öresund, lyckades de fyra välbehållna ta sig iland på Ven, där de stannade tills stormen bedarrat. Eftersom de få kommunikationer, som stod till buds 1902, var utslagna av stormen, tog det en tid innan de kunde meddela att de var i livet.

Detta är bara lite av vad som står att läsa om stormens verkningar till sjöss. På land var skadorna om möjligt ännu allvarligare. Det rapporterades om dödsfall, bland annat en 15-årig pojke i Annelöv, som hamnade under en rasande tegelgavel på Krutfabriken. Nästan inget hus på landet klarade sig utan skador. I Billeberga och Tirup kunde man endast med svårighet ta sig fram på vägarna och alla hus med halmtak var ”ramponerade”. Många gårdar i Landskronatrakten hade mist sina uthus.

Hur gick det då för Activ ute på Ålabodarna? Gabriel Jönsson har en livfull beskrivning från morgonen efter stormen. ”Och så var det inte mer förrän morfar kom in på morgonen och ropade: Nu ska ni opp, pojkar, där står en stor bark i Öhrnbergs farstu!”

Ombord på Activ konstaterade man snabbt att hon var vattenfylld och att rodret huggits loss. Då vinden hade lagt sig något och dragit sig till västnordväst, kom en båt ut från land till haveristen. Kapten Hansson följde med i land för att resa till Landskrona och underrätta Syd-Sveriges assuransförening om olyckan. Här var hon försäkrad till ett värde av 12 000 kronor. Redan dagen efter var man och besiktigade henne. Hon förklarades "kondemnd". Efter en tid såldes hon stående på platsen för 1.600 kronor till handlaren och redaren Magnus Olsson på Råå.

Varför köpte Magnus Olsson vraket efter Activ? Troligen handlade det om spekulation. Hon hade ju ingen last som kunde inbringa inkomster. Möjligen hoppades han på att hon skulle vara klädd med kopparplåtar i botten. Båtar, som på den tiden ”gick på värmen”, kläddes utvändigt med koppar för att göra det svårare för snäckor och annat otyg att få fäste i skeppens botten. Ju slätare botten desto mer snabbseglad var skutan. Om detta skriver Ernst Ehrneli, ”Köparen gjorde säkert en dålig affär. Den koppar, som man menade fanns särskilt i bottnen, kom man dåligt åt.”

Några fick anställning för att plocka isär henne planka för planka. Redan den 24 mars höll Jöns Olsson från Glumslöv ”auktion å bränne från skeppsvraket vid Ålabodarne”. Auktionen inbringar 173:90 – inga hisnande summor. Bland köparna, i de bevarade auktionsprotokollen, återfinner man fram för allt Ålabodsfolk. Denna auktion följdes senare av sju auktioner bl. a. på ”plankor, bjelkar, rår, stänger och bränsle”. I januari 1907 hölls sista auktionen. De åtta auktionerna inbringade totalt 1.773 kronor och 80 öre.

Något år senare meddelade man i ett intyg till fartygsregistret att "endast botten finnes kvar på strandningsplatsen".

Källor:
Oldship, (eg.Gunnar Ståhl) / Barken "Activ" av Kivik strandar vid Ålabodarna 1902. – SDS 7/2 1973.
Landskrona Posten december 1902 och januari 1903.
Ernst Ehrneli / Torpet.
Gabriel Jönsson / Ung mellan backar och böljor.

Publicerad:
Onsdag 2 apr, 2003, 16:23
Skribent:
Calle Sundewall
Typ:
Artikel

Sök!