Råga Hörstad i våra hjärtan

Öster om Landskrona ligger kommundelen Asmundtorps socken. I denna ingår Råga Hörstad med bybebyggelse och ett stort jordbruksområde. Totalt finns det i Råga Hörstad ett tiotal gårdar, varav tre är kyrkohemman. Marken växlar från styv lerjord till lätt sandjord. Den största jordbruksfastigheten inom området är kyrkägda Rotehög, som fått sitt namn efter en på egendomen belägen ättehög Röda Högen troligen från bronsåldern.

Råga Hörstad har en lång historia bakom sig och förmodligen har området varit bebott mycket längre än Asmundtorp. Visserligen omtalas inte namnet Råga Hörstad förrän i början av 1400-talet medan Asmundtorp finns nämnt i protokoll från 1100-talet. Fornfynd, som hittats i Råga Hörstad berättar om bosättningar redan på 1000-talet f. Kr. De första fynden kom i dagen när järnvägslinjen Landskrona-Eslöv startade i början av 1860-talet. Då hittades vid egendomen Lilla Gullet ett stort antal lerurnor innehållande benrester. Likbränning eller s.k. kremering infördes i Norden i mitten av bronsåldern alltså ca 1000 år f. Kr. och ersatte då det tidigare sättet att begrava döda i gravhögar. De vid järnvägsbygget framgrävda urnorna togs dock aldrig omhand och finns alltså inte bevarade, tyvärr.

År 1937 gjordes vissa utgrävningar i ett grustag vid nuvarande Hildero, som visade att en gammal bosättning funnits där vid vår tideräknings början. Men det största fyndet gjordes så sent som 1965 vid en sandtäkt på egendomen Ellenholm. Här upptäcktes ett gravfält med ca 35 gravar från 500-talet d.v.s. från yngre järnåldern. Vapen och husgeråd fanns bevarade och togs omhand. Det är möjligt att gravområdet var större, men ytterligare utgrävningar i närområden utöver täktområdet gjordes inte. Fynd visar att Råga Hörstad haft samlad bebyggelse långt tillbaka i tiden och själva bykärnan finns kvar. I Råga Hörstad by finns idag ett drygt 20-tal bostadshus och i själva byn bor ett 60-tal personer som slår vakt om bygemenskapen.

En livlig och levande by
Under 1900-talets första hälft sjöd Råga Hörstad by av liv och rörelse. Då fanns en lanthandel av den gamla sorten, ett bageri och en smedja, som servade traktens många hästar och så hade byn en egen skola. Allt detta är borta nu, men jag har minnen från 1920 och 30-talen från denna epok. Smedjan innehades av smedmästare Olof Olsson Ahlström. Han var född 1866 och avled 1950 och drev sin smedja långt upp i åren. Hästarna skulle naturligtvis skos då och då och just detta hantverk var huvudsysselsättning för smed Ahlström, men han kunde smida också på gammeldags vis och utföra andra tjänster.

Det fanns också som nämnts en lanthandel i byn. Det var en spännande värld för en grabb från stan att besöka. Här fanns förutom alla dagligvaror också hästpiskor, diverse seldon och kreaturs tjuder som hängde i taket samt diverse handredskap såsom bethackor och liknande. Framme vid disken stod en stor silltunna med islandssill. Och så såldes fotogen, som spred en säregen lukt i butiken. Många hushåll hade på 1920-talet ännu inte fått sina hus elektrifierade, utan använde fotogenlampor eller karbidlyktor. Lanthandeln drevs under 20-talet av en landskronahandlare som hette Lars Lindvall. Han hade huvudaffären på Östergatan samt filialer i Örja och Råga Hörstad. Varje vardagsmorgon kom han med sin paketlastbil av märket Ford medförande varor och butiksbiträde till byn. Handlare Emil Nilsson var den siste innehavaren av butiken i Råga Hörstad. Han drev affären i drygt 40 år.

Det fanns ett bageri i Råga Hörstad och en tid hette bagaren Petter Göransson. Han blev något av en rikskändis efter krigsutbrottet 1940 då det blev så gott som stopp för bensinen. Petter Göransson servade sina kunder medelst sin brödbil, men utan bensin gick det inte att klara detta. Eftersom Göransson var en praktisk man löste han problemet genom att montera ned vindrutan samt inköpa en häst och spänna den för bilen. Bilden av det ekipaget återfanns sedan i tidningar över hela landet. Göransson sadlade sedermera om och drev en lanthandel i Norra Möinge och hade också tid att vara en populär auktionsutropare på bondauktioner.

Skola under 75 år
Under 1865 uppmanade folkskoleinspektören församlingen att lösa skolfrågan. Skolan i Asmundtorp hade vid denna tid drygt 150 elever och endast en lärare. Socknen beslöt därefter att skolor skulle anordnas i Norra Möinge och Råga Hörstad. I den sistnämnda byn inköptes en äldre fastighet för det ändamålet till ett pris av 2500 riksdaler. Men redan efter 3 år byttes denna ut mot en nybyggd skola av mera lämplig funktion. Det fanns då 62 skolpliktiga barn i Råga Hörstad. Skolans förste lärare blev Nils Thuresson, son till skolläraren i Rönneberga. Thuresson flyttade sedan till Tofta, där han utförde sin lärartjänst under flera decennier. Siste läraren i Råga Hörstad hette Edmund Hagberg. Han började 1905 och stannade på sin post till sin pensionering 1941. Samma år blev skolan i Råga Hörstad nedlagd efter att ha drivits i 75 år och byns barn fick sin skolgång förlagd till Asmundtorp.
En indragning av en skola brukar vara början till slutet för ett samhälle, det finns det många exempel på. Indragning av skolan i Råga Hörstad var aktuell redan på 1880-talet. Församlingen hade tagit beslutet och ärendet avgjordes till slut av högsta instans och skolan fick vara kvar tack vare några av de starka byborna. Efter nedläggningen 1941 togs skollokalerna i anspråk för Finlandsbarnen som Sverige tog emot efter det finska vinterkriget. Totalt tog Sverige emot 60 000 finska barn och dåvarande Asmundtorps kommun tog sin del av ansvaret.

Tåg kolliderade i Råga Hörstad
Framdragandet av järnvägen Landskrona-Eslöv var naturligtvis en stor händelse för bygden. Asmundtorp blev plötsligt upphöjt till stationssamhälle med allt vad det förde med sig och hela bygden blommade upp. En av de mest pådrivande krafterna för järnvägsprojektet var bonden och nämndemannen Nils Pålsson på Råga Hörstad nr 8. Han var styrelseledamot i järnvägsbolaget och erbjöd att ställa mark till förfogande på sina egendomar nr 8, Lilla Gullet och nuvarande Ellenholm. Detta erbjudande mottogs av bolaget med tacksamhet och Pålsson erbjöds en egen hållplats på banan, vilket han dock avböjde på det bestämdaste.
Att järnvägen fick stor betydelse för bygden visade sig snabbt. Visst hände det att något lösgående kreatur vid något tillfälle blev påkört av tåget men någon större olycka inträffade inte förrän ca 35 år efter banans öppnande. Då kolliderade två tågsätt med varandra den 29 september 1898. Olyckan inträffade ungefär vid mitten av den nuvarande Lilla Hörstadsvägen, där järnvägen hade sitt grustag. Ett tågsätt på väg med grus kolliderade då med det ordinarie persontåget. Anledningen till olyckan var att banvakten glömt att lägga om växeln. Lokomotiven möttes och enligt ett vittne stod de rakt upp mot varandra som ett par stridande hingstar. Lyckligtvis skadades ingen allvarligt, men händelsen drog många nyfikna till platsen.

Byn brändes
Under det s.k. skånska kriget 1675-79 blev Råga Hörstad by bränd och jämnad med marken av Karl XI. Så skedde även med andra byar runt om Landskrona. Det talas om ett 20-tal i landskronatrakten, som rönte samma öde som Råga Hörstad. Anledningen lär ha varit att Karl XI ville förhindra försörjningen av de danska trupperna som intagit Landskrona med slottet. Landskrona var som bekant ockuperat i 3 år, 1676-79, och själva slottet föll i augusti 1676 och blev sedan besatt av de danska trupperna. Efter krigsåren började de skånska byarna byggas upp på nytt och en av tillskyndarna till detta var Skånes generalguvernör Rutger von Ascheberg.
Råga Hörstad by har inte undgått några större förändringar under de senaste hundra åren. Byn har visserligen förlorat skola, affär, smedja och bageri och någon större nybebyggelse har inte tillkommit, med undantag av några villor som byggdes efter vägomläggningen av väg 17. Genom den senare försvann den tidigare genomfarten på bygatan.
Vid tiden före första världskriget var byns befolkning sysselsatt med daglönearbete hos bönder och trädgårdsmästare under vår och sommar. På hösten arbetade en del vid råsockerfabriken Säbyholm. En äldre bybo berättade för många år sedan om hur sockerbruksarbetarna måste stiga upp klockan tre på morgnarna och sedan ta sig till bruket till fots. Cykel var det få som ägde och vägarna var för övrigt ofarbara för cykelåkning på grund av att betskjutsarna förvandlat dessa till lervälling. Arbetet på bruket började klockan sex, så det gällde att vara ute i tid.

Till byns hus hörde små marker, där man odlade morötter till försäljning och potatis och kålrötter för eget bruk. Höns och hushållsgris hade man också för eget behov. Sammanhållningen inom byn hade alltid varit god och det visade sig ha stor betydelse när byskolan hotades av nedläggning i slutet av 1800-talet. Bybor och lantbrukare protesterade, och skolan fick bli kvar. I nutid enades byborna om att man skulle få bort den störande uppställningen av bussar och resultatet blev att busstationen försvann till en lämpligare plats. Idag kämpar byborna för att få en kommunal lekplats till de yngre barnen.

Gårdarna
Inom Råga Hörstad finns ett tiotal lantbruk, varav kyrkan står som ägare till tre. Utöver gårdarna finns dessutom några trädgårdsmästerier och en plantskola. En del av lantgårdarna har fått egna namn. Kyrkägda Rotehög har redan nämnts. Andra har fått sitt namn efter innehavarna. Gården Lilla Hem har troligen fått sitt namn beroende på att den under flera generationer brukades åt ägarna av Råga Hörstad nr 8. Den senare hade ägts av samma släkt sedan 1700-talet.
En gård bär namnet Nygård, vars granngård bär namnet Rosengård. Den senare var tidigare kommunägd och användes som s.k. Fattiggård 1800-1920. På 1920-talet upphörde den verksamheten och gården såldes. Gården Ellenholm har förmodligen namngivits av en tidigare ägare Per Pålsson som hade en dotter vid namn Ellen. Per Pålsson drev på sin tid kvarnrörelse på Ellenholm med en holländsk väderkvarn. Han drev också Asmundtorps tegelbruk. En annan gård i Råga Hörstad bär namnet Rosta gård men gick under många år under namnet "Mejeristastället".

Råga Hörstadsborna hade på 20- och 30-talet den egenheten att inte nämna sista ändelsen i personnamn utan endast använda förnamn och halva efternamnet t.ex. Evald Ols, Gösta Påls, Axel Pers o.s.v. Detta huvudsakligen när det gällde tvåstaviga efternamn. Kanske förekom liknande på andra håll på landsbygden i Skåne, men nuförtiden hör man det sällan. Det hände att ett avkortat "son-namn" också kunde användas som gårdsnamn. Ortsnamnsforskaren Göran Hallberg nämner i sin bok Skånes ortsnamn bl.a. "Anners (Anders) i kroken" om en gård i Råga Hörstad. Förr var det vanligt att även lägenhetsägare döpte sin fastighet efter någon familjemedlem. Exempel på detta i Råga Hörstad är Allfridahill, Fridhem, Kristineborg och Hildero. Den sistnämnda byggdes som prästgård i början av 1900-talet och fick sitt namn efter kyrkoherdefrun Hilda Palmér.

Publicerad:
Fredag 19 okt, 2001, 10:40
Skribent:
Sven Munke
Typ:
Artikel

Sök!