Stadsläkare Nils Sjöberg

Nils Johan Ludvig Sjöberg föddes i Södervidinge den 7/3 1856. Föräldrar var kyrkoherden August Ludvig Christofer Sjöberg och hans hustru Gustava Eleonora Borgkvist. Från Nils barndom har jag hört att barnen fick stå vid matbordet och att det ibland serverades drickasua, en blandning av mjölk och öl, som var så föga populär att man sa: – Om du inte är snäll, får du drickasua till kväll. Mor Gustava klädde gärna Nils fint ty han smulade inte ner sig som hans yngre bror Gustav. I Ramdala prästgård dit familjen flyttat efter Nils fars utnämning till kyrkoherde, togs skörden från den stora trädgården väl tillvara, bland annat bryggdes krusbärsvin.

Som minne från den gamla prästgården har Nils dotterdotterdotter den gamla pastorsadjunktsoffan, det vill säga den soffa i vilken den gamle kyrkoherdens hjälppräst sov. Det fanns ju ingen pension på den tiden, så den gamla kyrkoherdarna satt kvar på sina ämbeten och lejde yngre präster till hjälp. Den här soffan var också favoritplats för eftermiddagssiestan då Nils på äldre dar somnade in över sina latinska böcker.

Nils tog mogenhetsexamen 1875, bland de första kullarna, ty denna examen infördes 1862. Tidigare fanns i stället en inträdesprövning till universitetet eller kanske rättare inträdesexamen kallad preliminärexamen eller i folkmun prillan. I ett gammalt lustspel skämtas det med Sten Stensson från Eslöv, som tog prillan i Lund på en termin.

Från prästgården reste Nils med häst och trilla till Lund medförande matskrin med bland annat rökt skinka, som sedan förvarades i kakelugnsröret – svalt och luftigt! Här i Lund träffade han Agnes Lundbom. Hon var född 1860 och var en duktig flicka som undervisade i handarbete vid en flickskola. De förlovade sig och Agnes bjöds på sommaren till prästgården. Där höll man på att väva tyg till döttrarnas klänningar, skärt- och vitrutigt bomullstyg och naturligtvis skulle även Agnes ha. Men som hon var förlovad passade blå- och vitrutigt tyg bättre.

När Nils tog med. lic. 1884 var han en kort tid Sveriges yngsta. Fredagen den 25 juli 1884 gifte sig Nils och Agnes och flyttade till Landskrona där han började praktisera som läkare. Efter några år köpte de ett 1700-talshus på Kungsgatan 20. Det var ett tvåvåningshus med inredd vind. Första våningen blev mottagning och andra våningen bostad. Huset hade och har?? ett stort portvalv tvärsigenom byggnaden med trappor upptill våningarna på sidoväggen. Trappan är spiralformad och i en sväng finns en lustig liten trappa direkt in till ett rum på andra våningen. Vinden inreddes med tre sovrum, badrum med WC och en kallskänk. Andra våningen i gårdslängan blev kök och handkammare, matsal, salong, förmak och arbetsrum. Jungfrukammaren låg på nedre botten under köket i gårdslängan. Den låg vinkelrätt mot gårdshuset och inramade gården.

Som läkare vid tvångsarbetsanstalten hade han bland andra hand om en livstidsfånge, dömd för mord på hustrun. Nils hade stort förtroende för denne man, så han fick hjälpa till med diverse i praktik och hushåll. Han fick till exempel följa och hämta Nils äldsta dotter Gurli till barnkalas och pianolektioner. Familjen hyrde också en jordlott inom fästningsområdet, där en trädgård anlades och en liten kaffestuga byggdes.

Nils valdes in i stadsfullmäktige 1890, antagligen av högern, för jag vet att politik diskuterades av Nils och hans svärson Harald Borgström, och de hade skilda åsikter. Harald var liberal och läste Segerstedts Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning under det att Nils gynnade Sydsvenska Dagbladet och Korrespondenten, allmänt kallad Korren.

Före 1900 fanns visserligen ett stadssjukhus i Landskrona, men i släkten berättas att den unge läkaren var tvungen att amputera ett ben hemma på matsalsbordet med hjälp av sin hustru. I maj 1900 öppnades Länslasarettet i Landskrona med Axel Claus som läkare. Hans dotter gifte sig sedermera med flygaren Enoch Thulin. Den 26 maj 1903 inlämnade Nils en motion till stadsfullmäktige om uppförande av ett sjukhem för ”ålderdomsjuka”, kroniker och lungsjuka. Den 22 oktober 1906 togs sjukhemmet, ej utan motstånd och strid, i bruk och visades för stadsfullmäktiges ledamöter av hemmets direktör och läkare – stadsläkare Nils Sjöberg. I hemmet inrättades också en avdelning för patienter med barnförlamning. Denna flyttades 1930 till före detta epidemisjukhuset. Även de sinnessjuka flyttades till eget vårdhem, men först 1941. Bland andra motioner som Nils inlade i stadsfullmäktige var begäran om ett nytt apotek och anhållan om borttagande av den gamla tornväktaresysslan, då den mest störde under nätterna.

Nils hade som läkare ett djupt engagemang i tidens sociala frågor, då han ju ofta under sina sjukbesök fick se fattigdomens härjningar, och hans medkänsla delades av hustrun Agnes. Hon grundade ett barnhem och drev det många år genom välgörenhetsgåvor. Barnen fick yrkesutbildning och som vuxna hjälp att bilda hem. Barnhemmet hade en husföreståndarinna och hjälp i köket, men hur många barnen var vet jag inte. Men jag vet att Agnes besökte hemmet varje arbetsdag. På den tiden var det också vanligt att skolelever, djäknar kallade, åt hos bättre situerade familjer, och även i det Sjöbergska hemmet åt två djäknar in på 1900-talet.

Anmärkningsvärt med Agnes var hennes syn på sina barns utbildning. Äldst var Gurli född 1885, följd av Doris, Valter och Vivi. Alla fick de en yrkesutbildning, även döttrarna. Agnes ansåg att alla flickor skulle ha en fast grund att stå på utan att vara beroende av en mans inkomster. Så fick till exempel Gurli en barnsköterskeutbildning och Doris en skolköksutbildning.

Nils var ivrig frimurare och grundade en frimurarloge i Malmö. Sångare var han inte, men en uppskattad talare och skribent, vilket bland annat märktes av den blomsterskörd som varje födelsedag i mars prydde hemmet. En god vän och trägen gäst var kyrkoherde Roslund. Han kom varje dag med undantag av söndag till förmiddagskaffe klockan tolv, då var mottagningen slut och sjukbesöken började vid ettiden. Roslunds dotter Nellie gifte sig med Herwarth Walden, känd konstsamlare i Berlin. Hon tillhörde den abstrakta konstens pionjärer och har testamenterat en del av sin konstsamling till Landskrona museum. Tillsammans med sin make drev hon konsttidskriften och galleriet Der Sturm i Berlin på 1910-talet.

På äldre dar drack Nils gärna en snaps till middag, men det skulle vara Dr. Sjöbergs barnbrännvin, det vill säga ett sötat brännvin, ty Nils tyckte om sött. Till vår, barnbarnens, förtjusning förvarade han godis i en av skrivbordslådorna i biblioteket, då oftast Kungen av Danmark bröstkarameller.

I april 1940 evakuerades Nils tillsammans med sin hemmavarande ogifta dotter till Vittsjö och dog där.

Publicerad:
Torsdag 7 jun, 2007, 08:00
Skribent:
Gerd Hällén
Typ:
Artikel

Sök!