Jag har ett särskilt förhållande till kartor. Innan jag började forska på allvar trodde jag att landsbygden alltid hade sett ut ungefär som i dag, med gårdarna utspridda bland åkrarna. Sedan såg jag den första skifteskartan över min egen by. Där låg gårdarna tätt samlade kring en bygata, och åkrarna var uppdelade i hundratals smala tegar. Det var som att se ett helt annat land.
Den här guiden handlar om de kartor som oftast är till nytta för hembygdsforskare, hur du hittar dem och hur du läser dem.
Socken, härad och län
För att hitta rätt karta behöver du känna till de gamla indelningarna. Socknen var den minsta enheten, med sin kyrka och sina byar. Flera socknar bildade ett härad, som hade sitt eget ting och sin egen häradsrätt. Häraderna ingick i ett län. Många kartor och arkiv är ordnade efter den här indelningen, så skriv upp vilken socken, vilket härad och vilket län din plats hörde till.
Gränserna mellan socknar och byar var noga bestämda och markerades i terrängen med rösen och gränsstenar, rå och rör. Gränsen kallades rågång, och förr gick man ibland rågången för att se att märkena stod kvar. På kartor ritas socken- och häradsgränser än i dag med streckade och prickade linjer.
Skiftena som ritade om landsbygden
Under 1700- och 1800-talen genomfördes stora jordreformer som kallas skiften. Syftet var att samla varje gårds jord i färre och större skiften, så att jordbruket kunde bli effektivare.
- Storskiftet inleddes i mitten av 1700-talet. Tegarna slogs ihop till färre och större, men gårdarna låg ofta kvar i byn.
- Enskiftet började i Skåne kring sekelskiftet 1800, efter förebild från Rutger Macleans reformer på godset Svaneholm. Målet var att varje gård skulle få sin jord samlad, och många gårdar flyttades ut från byn.
- Laga skifte infördes 1827 och genomfördes under resten av 1800-talet i stora delar av landet. Det fullbordade det som de tidigare skiftena hade påbörjat.
Efter skiftena sprängdes många byar. Gårdarna flyttades ut till sina nya ägor, och den gamla bygatan blev kvar med de jordlösas hus. Därför ligger så många gårdar i dag ensamma ute på slätten.
Lantmäteriets historiska kartor
De flesta äldre lantmäterikartor finns hos Lantmäteriet (öppnas i nytt fönster), som har en söktjänst för historiska kartor. Där kan du söka på socken, by eller fastighet och se akterna i webbläsaren. En akt består ofta av en karta och en beskrivning, och ibland av protokoll från förrättningen. Sök på byns namn och prova olika stavningar. Kartor som ritades för länsstyrelsen eller för militära ändamål kan också finnas hos Riksarkivet.
Kartor över hela trakter
Skifteskartorna visar en by i taget. För att se en hel socken eller ett härad finns andra kartor:
Skånska rekognosceringskartan
För den som forskar i Skåne är den skånska rekognosceringskartan en skatt. Den ritades av militären under åren kring 1812 till 1820 och täcker hela landskapet med byar, vägar, skog och våtmarker, före de flesta skiftena.
Häradsekonomiska kartan
Under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet karterades stora delar av landet härad för härad. Häradsekonomiska kartan visar åkermark, ängar, skog och bebyggelse i detalj, och den är en bra bro mellan skifteskartorna och de moderna kartorna.
Generalstabskartan
Generalstabskartan togs fram av militären från 1800-talet och framåt i skalan 1:100 000. Den är mindre detaljerad än de ekonomiska kartorna, men den täcker hela landet och visar vägar, järnvägar, byar och gårdar. Den är bra för att förstå hur en socken låg i förhållande till grannsocknarna och städerna.
Ekonomiska kartan
Från mitten av 1900-talet togs ekonomiska kartan fram med hjälp av flygfotografier. Den visar gårdar, åkrar och gårdsnamn och är ofta den sista kartan där de gamla namnen på ägor och torp finns med.
Så läser du kartan
Gamla kartor kan vara svåra att orientera sig i. Norr ligger inte alltid uppåt, och skalan anges i gamla mått. Börja med det som inte har flyttat: kyrkan, bäckar, sjöar och stora vägar. Lägg sedan en modern karta bredvid och leta efter gemensamma punkter. Läs teckenförklaringen om det finns en, och läs beskrivningen till kartan, där lantmätaren ofta förklarar vad olika färger och nummer betyder.
Gamla mått
Lantmätarna använde de mått som gällde på sin tid. Åkerarealen anges ofta i tunnland, ett tunnland var ungefär en halv hektar, och mindre ytor i kappland. Längder mättes i alnar, fot och famnar. Måtten varierade dessutom mellan tider och ibland mellan landskap innan de standardiserades. Om du behöver exakta omräkningar, sök efter en förteckning över äldre svenska mått och notera vilket år kartan ritades.
Namnen på kartan
Kartorna är fulla av namn på ägor, backar, kärr och åkrar som inte används längre. De är en källa i sig. Ett åkernamn kan berätta om en försvunnen gård, en gammal väg eller vad marken användes till. Institutet för språk och folkminnen (öppnas i nytt fönster) har ortnamnsarkiv och söktjänster där du kan läsa mer om namnens ursprung.
Från karta till berättelse
När du har hittat kartorna kan du följa en gård genom tiden: hur den låg i byn, när den flyttades ut och hur ägorna förändrades. Kombinera med kyrkböckerna, så vet du också vilka som bodde där. Vill du gå vidare, läs hur du börjar forska om din socken, om stationssamhällena som växte upp där järnvägen drogs fram och om att läsa ett gammalt hus som står kvar på kartan.
