Det finns knappast en hembygdsförening som inte har en hylla med fotografier som väntar på att bli ordnade, och knappast en familj utan en kartong i garderoben. Bilderna är ömtåliga, och den kunskap som behövs för att förstå dem, vem som syns och var bilden togs, försvinner när de som minns går bort. Den här guiden handlar om att ta hand om både bilderna och kunskapen.
Börja med att samla
Samla allt på ett ställe innan du börjar ordna: lösa kopior, album, negativ, diabilder och vykort. Ta inte isär album direkt. Ordningen i ett album är i sig en källa, eftersom den visar hur någon en gång tänkte om bilderna. Fotografera eller skanna albumsidorna som de är innan du gör något annat.
Hantera bilderna varsamt
Fotografier tål illa fett, fukt och smuts. Tvätta och torka händerna innan du börjar, eller använd tunna handskar. Håll bilderna i kanterna. Arbeta vid ett rent bord och ha inte mat och dryck i närheten. Skriv aldrig med kulspetspenna på baksidan. Om du vill anteckna, använd en mjuk blyertspenna och skriv lätt i kanten.
Förvaring
Fotografier mår bäst svalt, torrt, mörkt och med jämn temperatur. En garderob i ett bostadsrum är ofta ett bättre ställe än vinden eller källaren. Förvara lösa bilder i kuvert eller askar av arkivbeständigt material, gärna sorterade efter familj, plats eller tid. Negativ och diabilder bör ligga för sig. Stora samlingar av äldre negativ kan behöva särskild förvaring, och då är det värt att fråga ett museum eller arkiv om råd.
Gamla album
De klassiska albumen med svarta kartongsidor och fotohörn är för det mesta ganska snälla mot bilderna. Värre är de självhäftande albumen som var vanliga för några decennier sedan, där bilderna ligger under en plastfilm på en klistrig sida. Med tiden kan limmet och plasten skada bilderna. Om bilderna går att lossa utan att de skadas kan det vara klokt att flytta dem. Sitter de fast, skanna sidan som den är och låt bilderna sitta kvar.
Skanna
En skanning skyddar inte originalet, men den gör att bilden går att dela, studera och säkerhetskopiera. Några råd:
- Skanna papperskopior med minst 600 punkter per tum. Små bilder, negativ och diabilder behöver betydligt högre upplösning.
- Spara en huvudfil i ett format som inte förlorar information, och gör mindre kopior för att dela.
- Skanna både framsida och baksida när baksidan har stämplar eller text.
- Rengör glaset på skannern ofta.
Namnge och beskriv
En skannad bild utan beskrivning är nästan lika stum som en bild utan namn i en låda. Bestäm ett system för filnamn, till exempel år, plats och ett löpnummer. Skriv sedan in vad du vet i bildens beskrivning eller i en separat förteckning: vilka som syns, var och när bilden togs, vem som tog den och var originalet förvaras. Skriv också vad du inte vet, och vad som är gissningar.
Ta reda på vilka som syns
Visa bilderna för äldre släktingar och för hembygdsföreningen. Visa dem gärna några i taget, så att det blir tid att prata. Jämför ansikten mellan bilder där du vet vem som är vem. Läs ateljéstämplar och anteckningar på baksidan. Hur man ringar in åldern på en bild skriver jag om i artikeln om att datera fotografier, och i Skriv ner minnena finns tips om hur bilderna kan användas i en intervju.
Negativ, glasplåtar och diabilder
Negativen är ofta bättre än kopiorna. De innehåller mer av bilden och har inte blekts av solljus. Äldre glasplåtar är tunga och sköra, och ska förvaras stående i egna kuvert. Var särskilt försiktig med mycket gamla filmnegativ. En del äldre film tillverkades av ett material som kan brytas ned, lukta surt och i värsta fall vara brandfarligt. Har du en större samling gamla negativ, kontakta ett museum eller arkiv innan du gör något med dem. Diabilder går att skanna med en filmskanner eller fotografera med en kamera och ett ljusbord.
När bilderna ska lämnas vidare
Om du vill lämna originalen till ett museum eller en hembygdsförening, fråga först om de vill ha dem och på vilka villkor. Gör en enkel förteckning över vad du lämnar, och skriv vem som har tagit bilderna om du vet det. Behåll gärna egna skanningar.
Säkerhetskopiera
Digitala filer försvinner lättare än man tror. En vanlig tumregel är att ha minst tre kopior, på minst två olika sorters lagring, och minst en kopia på en annan plats. Kontrollera då och då att kopiorna fungerar, och flytta filerna till nya lagringsmedier när de gamla börjar bli föråldrade.
Dela bilderna
Bilder som delas blir ofta bättre kända. Släktingar känner igen ansikten, grannar känner igen gårdar. Hembygdsföreningar och museer tar ibland emot bilder eller kopior, och många museer visar sina samlingar på DigitaltMuseum (öppnas i nytt fönster). Tänk på att fotografier kan vara skyddade av upphovsrätt, och var varsam med bilder på personer som lever. Fråga hellre en gång för mycket.
Vykort är en egen bildskatt för bygden, och dem skriver jag om i Gamla vykort som källa till ortens historia.
