Den källa jag ångrar mest att jag inte tog vara på var min farmor. Hon berättade om sin barndom på en gård i nordvästra Skåne, om statarlängan bakom ladugården och om vägen till skolan, men jag lyssnade med ett halvt öra och skrev aldrig ner något. När jag långt senare började forska fanns hon inte längre, och kyrkböckerna kunde bara ge mig årtalen.
Därför är det här kanske den viktigaste texten på Rågången. Arkiven finns kvar om tjugo år. Det gör inte de som minns.
Förbered dig, men inte för mycket
Bestäm ett ämne för varje samtal, till exempel barndomshemmet, skolan, arbetet eller högtiderna. Skriv ner tio frågor men var beredd att lämna dem. De bästa berättelserna kommer ofta när man pratar om något annat. Ta reda på grundfakta i förväg, som årtal och gårdsnamn, så att samtalet inte fastnar i detaljer som går att slå upp.
Frågor som öppnar
Undvik frågor som kan besvaras med ja eller nej. Be i stället om beskrivningar:
- Hur såg köket ut när du var liten? Vad stod på bordet?
- Kan du beskriva en vanlig dag när du var tolv år?
- Vad gjorde ni när det var skördetid?
- Vem i byn pratade alla om, och varför?
- Finns det något du önskar att du hade frågat dina egna föräldrar om?
Ta gärna med fotografier. En bild från en skolklass eller en midsommar kan väcka minnen som ingen fråga når. Peka, fråga vem som står där och låt berättelsen ta sin tid.
Tekniken behöver inte vara avancerad
En vanlig mobiltelefon räcker gott för att spela in ett samtal. Lägg den på bordet mellan er, stäng av aviseringar och välj ett rum utan surrande kylskåp eller radio. Gör en kort provinspelning och lyssna på den innan ni börjar. Ge filen ett namn med datum och namnet på den du pratade med direkt efteråt, annars blir det snart en hög med filer som ingen vet vad de innehåller. Har du möjlighet, filma en kort stund också. Ett ansikte och ett tonfall säger mycket.
Från inspelning till text
Det tar tid att skriva ut en inspelning ord för ord, men det lönar sig för de bästa delarna. Behåll dialektord och uttryck som de sades, och förklara dem inom parentes om det behövs. Resten kan du sammanfatta. Läs gärna upp texten för den du intervjuade och fråga om något blivit fel. Det brukar dessutom ge nya minnen.
Var ska minnena ta vägen?
Ge en kopia till familjen och fundera på om hembygdsföreningen vill ha en. Både Institutet för språk och folkminnen (öppnas i nytt fönster) och Nordiska museet (öppnas i nytt fönster) har länge samlat in människors minnen genom frågelistor och insamlingar, och båda tar emot berättelser om vardagsliv. Fråga alltid den som berättat innan du lämnar något vidare eller publicerar det, och var varsam med uppgifter om andra som lever.
Minnen blir också bättre källor tillsammans med andra. I artikeln om att datera fotografier och i guiden om gamla fotografier skriver jag om hur bilderna kan hjälpa minnet på traven, och hur du tar hand om dem efteråt.
