När folk frågar mig hur man börjar forska om sin hembygd brukar jag svara med en motfråga: vilken socken? Det låter krångligt, men det är nyckeln. Nästan alla äldre källor är ordnade efter socknen. Kyrkböckerna fördes av prästen i församlingen, lantmätarna ritade kartor över byarna i socknen och tingsrätten höll ting för häradet, som var en samling socknar. Vet du vilken socken en gård eller en by låg i, vet du också var du ska leta.
Socken, församling, kommun och distrikt
Socknen var länge både en kyrklig och en världslig enhet. Med kommunalförordningarna 1862 delades ansvaret: den kyrkliga delen blev församlingen och den borgerliga blev landskommunen. Sedan dess har kommunerna slagits ihop i flera omgångar, och många församlingar har också slagits samman. För att ändå kunna ange var någon bor på ett sätt som liknar de gamla socknarna infördes 2016 distrikt i folkbokföringen. De bygger på församlingsindelningen som den såg ut runt millennieskiftet.
Börja alltså med att ta reda på vilken socken din plats hörde till för hundra eller tvåhundra år sedan. En äldre karta, en sockenbeskrivning på biblioteket eller ett samtal med den lokala hembygdsföreningen brukar räcka.
De första källorna
De flesta börjar i kyrkböckerna. Där finns födda, vigda och döda, och i husförhörslängderna står hushållen gård för gård med namn, födelsedatum och anteckningar om flyttningar. De är digitaliserade och går att läsa gratis i Riksarkivets söktjänst (öppnas i nytt fönster). Vill du veta mer om varje gård finns fler källor att gå vidare till:
- Mantalslängder visar vem som skulle betala skatt på varje gård, år för år.
- Bouppteckningar räknar upp vad en person ägde när han eller hon dog, ofta ner till grytor och sängkläder.
- Domböcker från häradsrätten berättar om tvister, gränser, köp och brott.
- Lantmäteriakter med kartor visar hur byn såg ut före och efter skiftena.
- Tidningar har notiser om auktioner, föreningar, olyckor, idrottstävlingar och fester.
Tidningarna och föreningslivet
En källa som många glömmer är lokaltidningen. Kungliga bibliotekets tidningsdatabas (öppnas i nytt fönster) har digitaliserat en stor del av de svenska dagstidningarna, och det går att söka på ortnamn och personnamn. Där hittar man sådant som aldrig hamnade i kyrkböckerna: vem som vann löpningen på idrottsdagen, när dansbanan invigdes, vilka som satt i styrelsen för skytteföreningen. För den som vill skriva om bygdens idrottshistoria eller föreningsliv är tidningarna ofta den bästa vägen in, tillsammans med föreningarnas egna protokoll och jubileumsskrifter.
Skriv upp var du har läst
Mitt viktigaste råd är tråkigt men sant: skriv upp källan till allt. Arkivets namn, volymens beteckning, sidan och gärna bildens nummer i den digitala tjänsten. Efter några månader har du hundratals uppgifter, och då är det omöjligt att minnas var en viss födelsedag kom ifrån. Med en noggrann källförteckning kan du och andra gå tillbaka och kontrollera.
Fråga dem som redan vet
I nästan varje socken finns det någon som redan har forskat. Hembygdsföreningen har ofta arkiv med fotografier, gårdsbeskrivningar och uppteckningar som aldrig har publicerats. Sveriges hembygdsförbund (öppnas i nytt fönster) har en förteckning över föreningar i hela landet. Gå på ett möte, fråga om arkivet och berätta vad du letar efter. Det är så de flesta av mina egna genombrott har kommit till.
Vill du gå vidare finns en längre genomgång i guiden Kom igång med hembygdsforskning, och i guiden om gamla kartor visar jag hur du hittar socknens gränser och byarnas gamla läge.
