Byggnadsvård

Linoljefärg och kalkbruk: material som låter huset andas

Ett äldre hus mår bäst av material som liknar dem det byggdes med. Linoljefärg, slamfärg och kalkbruk släpper ut fukten, och de går att laga i stället för att byta.

Rödmålad träpanel där den gamla färgen har börjat flagna

Det första hus jag hade ansvar för var en liten länga med kalkputsade väggar och träfönster från 1800-talet. Någon hade under åren målat fönstren med en modern plastfärg och lagat putsen med cementbruk. Resultatet var flagnande färg, ruttna fönsterbleck och puts som släppte i stora flak. Det tog mig flera år att förstå varför. Huset var byggt för att andas, och vi hade satt en plastpåse på det.

Varför materialet spelar roll

Äldre hus är byggda av trä, tegel, sten och kalk, material som tar upp fukt och släpper ut den igen. De traditionella färgerna och bruken fungerar på samma sätt. Täta, moderna produkter stänger in fukten i stället. Fukten tar sig ut där den kan, och på vägen spräcker den färgen, lossar putsen eller får träet att ruttna. Grundprincipen i byggnadsvård är därför att reparera med samma sorts material som huset en gång byggdes med.

Linoljefärg

Linoljefärg består i grunden av linolja och pigment. Den tränger in i träet och lägger sig inte som en hinna ovanpå. Det gör att den åldras genom att kritas, alltså långsamt pudras bort, i stället för att flagna. Ett hus med linoljefärg kan ofta tvättas och strykas med linolja efter några år, och få nytt liv utan att man skrapar ner allt. När man målar ska färgen strykas ut tunt, i flera lager, och varje lager måste hinna torka.

Den som har ärvt ett hus med linoljefärg behöver sällan göra så mycket. Tvätta fasaden, skrapa bort det som sitter löst, olja in trä som har blivit torrt och bättra där färgen har nötts bort. Det tar några dagar vart femte till tionde år, beroende på läge och väder, och det är mycket billigare än en total ommålning.

Slamfärg

På ohyvlat virke, som många uthus och lador, har man länge använt slamfärg, i Sverige ofta den röda som kommer från gruvan i Falun. Slamfärgen är billig och lätt att stryka, och den släpper igenom fukt. Den passar däremot inte på hyvlat trä eller ovanpå andra färgtyper.

Kalkbruk och kalkputs

Murar och puts i äldre hus är ofta gjorda med kalkbruk. Kalken är mjukare än cement, rör sig med huset och släpper ut fukt. Lagar man en kalkputs med cementbruk blir lagningen hårdare och tätare än väggen runt omkring. Fukten samlas bakom, och vid frost spricker putsen. Ett kalkbruk till lagningar ska därför vara lika mjukt som, eller mjukare än, det som redan finns. Kalkputs avfärgas traditionellt med kalkfärg, som ger de matta, levande ytor man ser på gamla gårdar och kyrkor.

Fråga innan du köper

Det finns många produkter som säljs som traditionella men som innehåller tillsatser. Läs innehållsförteckningen, fråga i en byggnadsvårdsbutik och ta gärna hjälp av en hantverkare som har arbetat med äldre hus. Svenska byggnadsvårdsföreningen (öppnas i nytt fönster) ger ut skrifter och har lokala kretsar, och länsmuseernas byggnadsantikvarier kan ofta ge råd.

Vill du veta mer om ditt hus innan du börjar måla, läs hur man läser ett gammalt hus. En bredare genomgång finns i guiden om byggnadsvård.

Texten beskriver allmän kunskap och egna erfarenheter. Arkivens söktjänster, öppettider och regler ändras ibland; kontrollera aktuella uppgifter hos Riksarkivet, Lantmäteriet, länsstyrelsen eller din kommun.

Skrivet av

Sigrid Mårtensson

Hembygdsforskare från nordvästra Skåne som har letat i kyrkböcker, skifteskartor och fotolådor sedan 1990-talet. Inte arkivarie och inte antikvarie, men en envis amatör som gärna delar med sig av vägen till källorna. Ser du något som är fel? Hör av dig.

Mer från samma trakt