När man börjar läsa husförhörslängder lär man sig snart att titlarna är viktiga. Bonde, torpare, statdräng, inhyses, backstugusittare. Orden avslöjar vem som ägde jord, vem som arrenderade och vem som bara hade sitt arbete att sälja. I slutet av 1800-talet var de jordlösa många på den svenska landsbygden, och det är ofta deras liv som är svårast att följa.
Bönder och torpare
Bonden ägde eller brukade en gård med del i byns jord. Under gårdarna fanns ofta torp, små ställen som en torpare fick bruka mot att han gjorde dagsverken åt gården eller godset. Torparen hade alltså jord att odla, men den var inte hans egen, och avtalet kunde sägas upp. Torpen ligger ofta i utkanten av ägorna och syns på äldre kartor som små inägor med ett hus.
Statarna
På de stora gårdarna och godsen, inte minst i Skåne, Östergötland och Mälardalen, arbetade statare. De var anställda på årskontrakt och fick större delen av lönen i natura, i stat: spannmål, mjölk, ved och bostad. Familjerna bodde i statarlängor med ett rum och kök per familj, ibland mindre. Kontrakten löpte ett år i taget, och många statarfamiljer flyttade ofta. Statarnas flyttdag i slutet av oktober och den lediga veckan kring den, slankveckan, är välkända inslag i statarnas historia.
Statarsystemet avskaffades 1945. Dess historia har skildrats av bland andra Ivar Lo-Johansson, och i Skåne finns Statarmuseet, som berättar om livet på godsen.
Backstugusittare och inhyses
Längst ner i ordningen fanns de som varken ägde eller arrenderade jord. Backstugusittaren bodde i en liten stuga, ibland byggd mot en backe, på mark som tillhörde någon annan. Inhyses bodde i en kammare hos en bonde eller torpare. I skånska byar bodde många jordlösa i små gatehus längs bygatan. Gemensamt för dem var att de levde på dagsarbete, hantverk och det de kunde odla i en täppa.
Läs titlarna med försiktighet
Titlarna i längderna är värdefulla, men de var inte standardiserade. Olika präster använde olika ord, och samma person kan kallas dräng ett år, statdräng nästa och arbetare ett tredje. En torpare kunde också arbeta som hantverkare, och en änka kunde stå som inhyses trots att hon bodde kvar i sitt gamla hem. Jämför därför flera år och flera källor innan du drar slutsatser om hur en familj levde.
Så följer du en familj
Börja i husförhörslängden och notera titeln och var familjen bor. Följ dem framåt och bakåt genom längderna. Flyttade de, finns det en anteckning om vart, och flyttlängden kan bekräfta det. För statare kan du räkna med många flyttar, ofta mellan gods i samma trakt. Jämför med kartor för att se var torpen och längorna låg, och fråga hembygdsföreningen om husen finns kvar.
Mer om källorna finns i guiden Kom igång med hembygdsforskning. Om du har en äldre släkting som minns statarlängan eller torpet, läs hur du skriver ner minnena.
