För oss som växer upp i dag är skördefest något hembygdsföreningen ordnar en lördag i september, med äppelmust, traktorer och lotterier. För de flesta som levde på landet för hundra år sedan var festerna kring arbetsåret något annat. De var belöningen för veckor av hårt arbete, och de markerade att något viktigt var klart.
Gillen genom arbetsåret
Ordet gille användes om många slags fester där man samlades och åt och drack tillsammans. En del gillen hörde till livets högtider, som bröllop, barndop och begravningar. Andra hörde till arbetet. När slåttern var klar kunde det bli slåttergille, när sista skördelasset kom in skördegille, och när säden var tröskad tröskgille. Hur festerna firades och vad de kallades skilde sig mellan landskap, socknar och till och med gårdar.
Den sista kärven
Kring skördens slut fanns många seder och föreställningar. Den sista kärven på åkern hade ofta en särskild betydelse, och i många trakter sparades den eller gjordes till något särskilt. Seden att sätta upp en kärve åt fåglarna vid jul, julkärven, är känd från stora delar av landet. Den som vill veta hur det var i en viss socken får gå till uppteckningarna, eftersom seden kunde se olika ut från by till by.
Det var också vanligt att den som blev sist klar med sitt arbete fick ett öknamn eller blev retad, och att den sista kärven gavs ett eget namn. Sådana skämt och lekar är typiska för det som insamlarna antecknade.
Mat, dans och lekar
Gillena var tillfällen att äta ordentligt. Man bjöd på det gården hade gott om vid den tiden, och festmaten skilde sig mellan landskapen. Efter maten dansade man, ofta på logen eller i den största stugan, till fiol eller dragspel. I början av 1900-talet byggdes dansbanor på många orter, och sommarens danser blev en egen tradition med egna minnen och egna konflikter.
När arbetet förändrades
När skördetröskor och traktorer tog över arbetet behövdes inte längre lika många händer, och de stora gemensamma festerna blev färre. Mycket av det vi vet om dem kommer från människor som berättade för insamlare under 1900-talet. Institutet för språk och folkminnen (öppnas i nytt fönster) förvaltar stora samlingar av sådana uppteckningar, och i Lund finns arkivet med de skånska och sydsvenska samlingarna.
Skördefesten i dag
I dag lever skördefesterna vidare i en ny form. Många hembygdsföreningar ordnar en höstdag på hembygdsgården, med gamla redskap, hantverk, musik och mat från trakten. Det är inte samma sak som ett gille på en gård efter veckor av slit, men festerna har samma kärna: att samlas när årets arbete är gjort och tacka för det som har vuxit. Gå gärna dit och fråga de äldsta besökarna vad de minns.
Leta i din egen socken
Fråga de äldsta i bygden vad de minns av höstens fester, och jämför med vad som finns i arkiven. Sök på socknens namn i folkminnesarkivens söktjänster och i lokaltidningarna. Kanske finns det en bild av en dansbana eller ett gille i hembygdsföreningens samling.
En fest som fortfarande lever i Skåne skriver jag om i artikeln om mårtensafton. Hur du intervjuar dem som minns finns i Skriv ner minnena.
