När frosten biter i gräset på morgnarna och nordanvinden drar in över åsarna här i nordvästra Skåne vet varje gammalstugans ägare vad kalendern påbjuder. Det är dags att hämta ner innanfönstren från vinden eller uthuset. Förr i tiden var detta ett lika säkert hösttecken som att skörden var bärgad och djuren tagna på stall. I november, när kylan kopplar sitt grepp och vi närmar oss advent, är det dags att stänga ute draget och göra hemmet ombonat.
Att sätta in innanfönster är en syssla som bär på ett vackert lugn. Det handlar inte om snabba klickgolv eller moderna skumfogar, utan om ett samspel med husets ursprungliga material. Genom att lära sig grunderna i hur luften vandrar genom väggar och fönsterkarmar kan man uppnå en energieffektivitet som mycket väl mäter sig med nutida standarder, utan att göra avkall på husets själ. När man lär sig att läsa ett gammalt hus och dess spår förstår man snart att de enkla lösningarna från förr ofta var de mest geniala.
Höstsysslan som värmer: innanfönstrens isolerande kraft
Många har genom åren bytt ut sina gamla fönster i tron att enkla bågar med innanfönster släpper ut alltför mycket värme. Men sanningen är att kopplade eller lösa innanfönster med ett rejält luftmellanrum isolerar förbluffande väl. Stillastående luft är ett av naturens allra bästa isoleringsmaterial. När avståndet mellan inner- och ytterglas är flera centimeter skapas en stabil luftpelare som dämpar kylan utifrån effektivt.
Enligt experter inom historiskt byggande har ett välunderhållet äldre fönster med innanfönster ett U-värde som kan jämföras med moderna två- eller treglasrutor. I Svenska byggnadsvårdsföreningens samlade kunskap om montering och skötsel av innanfönster (öppnas i nytt fönster) framgår tydligt hur stor skillnad rätt injustering och tätning gör för hela husets energibalans. Dessutom bevaras det munblåsta glasets livfulla speglingar, något som inget modernt fabriksglas någonsin kan efterlikna.
Den allra viktigaste principen för att lyckas med innanfönster stavas enkelhet: tätt inne, otätt ute. Det är en gyllene regel inom all byggnadsvård. Den varma luften inne i stugan bär alltid på fukt från människor, matlagning och tvätt. Om denna fuktiga luft tillåts sippra ut i mellanrummet mellan rutorna möter den det iskalla ytterglaset, och genast bildas kondens eller frostrosor. Innanfönstret måste därför sluta tätt mot karmen, medan ytterbågen ska ha kvar ett litet drag så att eventuell fukt kan ventileras bort ut i fria luften.
Mossa, vadd och eterneller: traditionella fuktfällor med skönhetsvärde
Även om man tätar innerbågen samvetsgrant kan mikroskopiska mängder fukt leta sig in mellan rutorna under vinterns fuktiga tövädersdagar. Därför har man i århundraden lagt fuktabsorberande material i botten av fönsterkarmen. Det är här som nytta förenas med ett djupt kulturhistoriskt skönhetsvärde.
I gamla tider hämtade man fönstermossa direkt från skogen och hedarna. Det rör sig i själva verket sällan om äkta mossa, utan om fönsterlav eller renlav, känd för sin förmåga att suga upp fukt utan att ruttna. Den plockades varsamt under torra höstdagar och rensades fri från barr och kvistar innan den lades till rätta i botten av karmen.
När textilindustrin växte fram under slutet av 1800-talet blev fönstervadd av bomull ett populärt alternativ, särskilt i städerna och i mer välbeställda hem på landsbygden. Den vita, fluffiga vadden lades ut som en mjuk snödriva mellan bågarna. För att göra det hemtrevligt pryddes vadden ofta med torkade blommor. Färggranna eterneller, torkade hortensior, odlade röllekor eller små röda nypon och lingonris stacks ner i vadden. Det blev som små stilleben som lyste upp i vintermörkret när dagarna var som kortast och skymningen föll redan vid tretiden.
Steg för steg: så monterar du bågarna och klistrar fönsterremsor
Att montera innanfönster kräver tålamod och lite handlag, men arbetet blir snabbt en kär tradition. Gör gärna i ordning alla fönster under en torr och klar höstdag så att inte rå fukt byggs in i konstruktionen i onödan.
- Rengör karmar och rutor: Tvätta utsidan av innerbågen och insidan av ytterbågen noga med såpvatten eller ättika och vatten. Efter att fönstren är monterade kommer du inte åt dessa glasytor förrän till våren. Se till att träet är helt torrt innan du fortsätter.
- Kontrollera tätningslisten: Se över tätningslisten på innanfönstret. Bäst fungerar en ullsnörelist eller en silikonlist fäst på innerbågens anslagsyta mot karmen. Ytterbågen ska däremot inte ha någon tätlist alls.
- Placera fuktfällan: Lägg ut fönstervadd eller renlav längs karmens bottenstycke. Var noga med att materialet inte nuddar ytterglaset, eftersom det då kan leda in kapillärt vatten från regn som piskar mot fönstret. Stick ner dina torkade blommor om du vill ha den traditionella dekorationen.
- Sätt bågen på plats: Passa in innanfönstret. De flesta äldre bågar hålls fast med fönsterhakar, vriddon eller enkla skruvar. Skruva åt jämnt så att listen sluter tätt mot karmen runt om hela fönstret.
- Klistra fönsterremsor: För att garantera att den fuktiga rumsluften inte smiter förbi skarvarna förseglas springan mellan innanfönstret och karmen med vita pappersremsor, så kallade fönsterremsor.
Fönsterremsorna klistras allra bäst med ett hemgjort vetemjölsklister eller vanligt tapetklister baserat på cellulosa. Rör ut ett par matskedar vetemjöl i lite kallt vatten, tillsätt kokhett vatten under omrörning och låt sjuda upp till en krämig smet. Stryk klistret på pappersremsorna med en pensel och tryck fast dem jämnt över alla springor. När våren kommer och fönstren ska tas ur fuktar man bara remsorna med en blöt svamp och ljummet vatten, varpå de släpper galant utan att skada den gamla linoljefärgen.
Imma mellan rutorna? Så felsöker du drag och ventilation
Om det trots dina ansträngningar bildas imma eller frost mellan rutorna är det alltid ett tecken på att balansen har rubbats. Kom ihåg regeln: imma mellan glasen betyder att fuktig inneluft läcker in och inte kan ta sig ut. Imma på rumssidan av innanfönstret betyder däremot bara att rummet har hög luftfuktighet eller att ventilationen i stugan är för dålig, vilket ofta löses med en enkel vädring.
Här är tre vanliga orsaker och hur du åtgärdar dem:
- Otäta fönsterremsor eller glipor i innerbågen: Känn efter med handryggen eller för ett tänt stearinljus längs kanten på innanfönstret en blåsig dag. Om lågan fladdrar har du en läcka. Bättra på med en extra pappersremsa eller justera hakarna så att bågen trycks hårdare mot karmen.
- Ytterbågen sluter för tätt: Om ytterfönstret är målat så att det klibbat fast i karmen eller har försetts med gummilister kan luften mellan rutorna inte cirkulera. Ta bort eventuella tätningslister från ytterfönstret så att den kalla luften utifrån kan torka ur mellanrummet.
- Fukt i fönstervadden: Om vadden blivit blöt från kondens som runnit ner bör den bytas eller torkas. Har träet blivit fuktigt kan man ställa in en liten skål med grovt havssalt under några dagar för att torka ut luften innan man förseglar på nytt.
När alla bågar sitter på plats och remsorna torkat infinner sig en alldeles särskild stillhet i rummet. Ljuden från vägen och trädgården dämpas till ett behagligt sus, och kakelugnen eller kaminen kan tändas utan att värmen blåser bort genom otäta fönstersmygar. Det är en enkel, återkommande handling som förenar oss med generationerna som bott i våra stugor före oss.
